Om kärnvapen

Det finns ca 20.000 kärnvapen i världen idag, som utgör ett direkt och ständigt hot mot den globala säkerheten och mänsklig överlevnad. Tusentals står ständigt redo att avfyras inom loppet av minuter.

Idag har nio länder har kärnvapen, och ytterligare fem har amerikanska kärnvapen på sin mark.  Om vi ​​inte blir av med alla kärnvapen är det troligt att de kommer att användas än en gång – avsiktligt eller av misstag - och effekterna skulle bli katastrofala. De två atombomber som fälldes över Japan 1945 dödade hundratusentals oskyldiga människor. Vi får inte riskera att kärnvapen används igen.

Den överväldigande majoriteten av världens människor och regeringar vill se ett avskaffande och det finns en rättslig skyldighet att förhandla fram ett förbud. ICAN utgör en röst för denna folkliga opinion. Landminor, kemiska vapen och biologiska vapen har redan förbjudits. Det är hög tid att vi förbjuder det värsta vapnet av de av alla. Det bästa är att det är fullt möjligt! Kärnvapenlagren har sjunkit från att ha omfattat ungefär 70.000 stridsspetsar  under Kalla kriget till dagens 20.000. Allt som hindrar oss från att avskaffa resten är brist på politisk vilja.

8 skäl till att ICAN vill förbjuda kärnvapen:

1Kärnvapen är akut farliga.

Kärnvapen kan lätt avfyras av misstag, såväl tekniska som mänskliga. Detta gäller särskilt de ca 2000 amerikanska och ryska kärnvapen som ständigt står redo att avfyras inom loppet av minuter. Information saknas om omfattningen av potentiella säkerhetsrisker kopplade till förekomsten av kärnvapen. Dock kan man dra slutsatsen att beredskapsplaneringen, bl.a. bristen på tillgänglig information om vad man ska göra i händelse av kärnvapenrelaterade olyckor, är otillräcklig.

2Kärnvapen sprider sig.

Flera rapporter, såsom Blix-kommissionens Weapons of Terror, har upprepade gånger bekräftat de samband som finns mellan icke-spridning och nedrustning, liksom FN: s förre generalsekreterare Kofi Annan.De erkänner att det är först när kärnvapen anses ha minskad användbarhet för säkerhet och minskad symbolisk makt som andra stater kommer upphöra i sina försök att skaffa dem. Canberra-kommissionen uppgav 1996 att ”staters innehav av kärnvapen är en ständig stimulans för andra att skaffa dem”. Kinesiska kärnvapen var en betydande faktor för Indiens beslut att bygga en egen atombomb, och på samma sätt kände sig Pakistan hotade av Indiens vapen. Den fortsatta närvaron av Nato-kärnvapen i Europa stärker statusen som associeras med innehav av dessa vapen. Närvaron av amerikanska kärnvapen på Koreahalvön och det skyddande ”kärnvapenparaply” som USA gett Sydkorea anges som förevändning för Nordkoreas utveckling av kärnvapen och dess två kärnvapenprovsprängningar 2006 och 2009.

3Kärnvapen är dyra.

Kärnvapen dränerar enorma mänskliga och ekonomiska resurser. Enbart i USA har det spenderats 5800 miljarder dollar på kärnvapen från 1940-talet till 1996. Det är omöjligt att beräkna hur mycket det kostar att städa upp läckande depåer eller lagra kärnavfall under många tusentals år. Ca 10 % av den årliga amerikanska militärbudgeten går till kärnvapen. Samma summa, 40 miljarder dollar, är enligt FN vad som krävs per år för att uppnå och upprätthålla allmän tillgång till grundläggande utbildning, grundläggande hälsovård, tillräcklig mat, rent vatten och säkra avlopp för alla människor på jorden och reproduktiv hälsovård för alla kvinnor.

4Kärnvapen är odemokratiska.

Varje större beslut som fattades av regeringar som utvecklade kärnvapen gjordes i avsaknad av full kännedom inom riksdagen och utan folkets stöd. Därför kan varje enskilt beslut att utveckla kärnvapen betecknas som odemokratiskt, och det ledde till skapandet av hemliga institutioner, politik och praxis som urholkar förtroendet och undergräver säkerheten. Kärnvapennedrustning är det demokratiska önskemålet bland majoriteten av världens länder och medborgare. De allra flesta länder (182) varken har eller vill ha kärnvapen, medan endast en handfull (nio länder) har dem. Mätningar visar att den stora majoriteten av ländernas medborgare vill se kärnvapennedrustning.

5Kärnvapen skapar inte fred.

Det finns ca 8 400 kärnvapen på land, till sjöss och i luften, vilket utgör ett konstant hot om global ödeläggelse, radioaktiva föroreningar och atomvinter. Det kan inte kallas fred. Kärnvapenstater har varit inblandade i fler krig än icke-kärnvapenstater. Kärnvapen har inte förhindrat krig för kärnvapenstaterna i varken Korea, Vietnam, Afghanistan, Falklandsöarna eller Irak. I själva verket intensifierar de misstro, ofta där tillit redan är en bristvara. Rädslan som skapas av blotta misstanken om kärnvapen i Irak användes för att utlösa ett katastrofalt krig i landet 2003. Vi kan också se hur frågan om kärnvapen kraftigt ökar spänningarna mellan Iran och väst.

6Kärnvapen är inte militärt användbara.

Kärnvapen är meningslöst mot någon av dagens verkliga säkerhetshot. De kan inte hantera klimatförändringarna, utarmning av vatten, miljöförstöring, fattigdom, svält, överbefolkning, pandemier som HIV/AIDS, sönderfallande stater, icke-statliga väpnade grupper eller terrorister, organiserad brottslighet, eller handel med narkotika, människor och vapen. Kärnvapen har inget värde på lång sikt, eftersom kärnvapennedrustning är en fastställd målsättning internationellt, och inte heller på kort sikt eftersom de intensifierar misstro just där förtroendebyggande behövs som mest.

7Kärnvapen är urskillningslösa och illegala.

Kärnvapen är unika i sin destruktiva kapacitet. Ett enda vapen kan ödelägga en stad, eller en nation, på ett ögonblick. De kan heller inte särskilja civila från soldater. Den internationella domstolen (ICJ), FNs rättsliga gren, konstaterade 1996 att länder aldrig får använda vapen som inte förmår skilja mellan civila och militära mål

8Det saknas effektiv medicinsk hjälp vid kärnvapenkrig. 

Kärnvapen orsakar intensiva eldstormar, orkanvindar och bestrålning. Offren lider brännskador, smältning eller förångning av kroppsdelar, flera frakturer och andra skador explosionen, blindhet och strålsjuka. Det mänskliga lidandet och de medicinska behoven som skulle behöva tillgodoses vid en attack skulle bli överväldigande. De flesta av de skadade överlevande skulle inte ens få smärtlindring, än mindre behandling. Många av de överlevande skulle därefter utveckla cancer.