Elisabet Braw och Nordkorea

I Helsingborgs Dagblad måndag 8 oktober 2012 ger Elisabet Braw en god analys av situationen beträffande Nordkorea och kärnvapnen. Men i avslutningen tror jag att hon missar litet.

Hon skriver:

Sedan kalla krigets slut har de officiella kärnvapenmakterna skurit ned sina arsenaler. De inofficiella kärnvapenstaterna – bland dem Nordkorea – utvecklar däremot energiskt egna bomber. Organisationen Global Zero, där många före detta internationella ledare och även Carl Bildt ingår, hävdar att de officiella kärnvapenstaterna borde göra sig av med alla sina kärnvapen och därigenom uppmuntra kärnvapnens skurkstater att tänka om. En god målsättning – men skulle Nordkorea skrota sitt kärnvapenprogram om USA skrotade sina bomber? Knappast. Vem skulle då lyssna på den internationella skolgårdens värsting?

Det är inte så att organisationen Global Zero menar att bara de officiella kärnvapenmakterna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Kina – skulle avskaffa sina kärnvapen. Global Zero, och alla andra organisationer som arbetar för en kärnvapenfri värld, förutsätter att alla kärnvapenländer skall vara med i förhandlingarna.

Nordkorea är nog inte det svåraste problemet. Det landet har ju gång på gång avbrutit sitt kärnvapenprogram när man fått tillräckligt ”betalt”. Och priset är mycket lågt, jämfört med priset som stormakterna betalar för sina kärnvapen. Betalningen är i huvudsak mat, bränsle och – i alltför ringa grad – mediciner, alltså sådant som den svältande och frysande befolkningen behöver, i detta svårt misskötta land. Nordkoreas motprestation blir att släppa in IAEAs kontrollanter. Det har dom gjort tidigare. Vad skulle Nordkorea vinna på att ha några undangömda kärnvapen? Landet kan läggas i grus och aska av USA utan användandet av kärnvapen.

Men framförallt vill Nordkorea ha ett fredsavtal. USA tycks ibland acceptera den möjligheten, men den nuvarande regimen i Sydkorea säger bestämt nej. Kan Elisabet Braw i nästa artikel försöka förklara varför? Jag kan det inte.

Gunnar Westberg

I Helsingborgs Dagblad måndag 8 oktober 2012 ger Elisabet Braw en god analys av situationen beträffande Nordkorea och kärnvapnen. Men i avslutningen tror jag att hon missar litet.

Hon skriver:

Sedan kalla krigets slut har de officiella kärnvapenmakterna skurit ned sina arsenaler. De inofficiella kärnvapenstaterna – bland dem Nordkorea – utvecklar däremot energiskt egna bomber. Organisationen Global Zero, där många före detta internationella ledare och även Carl Bildt ingår, hävdar att de officiella kärnvapenstaterna borde göra sig av med alla sina kärnvapen och därigenom uppmuntra kärnvapnens skurkstater att tänka om. En god målsättning – men skulle Nordkorea skrota sitt kärnvapenprogram om USA skrotade sina bomber? Knappast. Vem skulle då lyssna på den internationella skolgårdens värsting?

Det är inte så att organisationen Global Zero menar att bara de officiella kärnvapenmakterna – USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien, Kina – skulle avskaffa sina kärnvapen. Global Zero, och alla andra organisationer som arbetar för en kärnvapenfri värld, förutsätter att alla kärnvapenländer skall vara med i förhandlingarna.

Nordkorea är nog inte det svåraste problemet. Det landet har ju gång på gång avbrutit sitt kärnvapenprogram när man fått tillräckligt ”betalt”. Och priset är mycket lågt, jämfört med priset som stormakterna betalar för sina kärnvapen. Betalningen är i huvudsak mat, bränsle och – i alltför ringa grad – mediciner, alltså sådant som den svältande och frysande befolkningen behöver, i detta svårt misskötta land. Nordkoreas motprestation blir att släppa in IAEAs kontrollanter. Det har dom gjort tidigare. Vad skulle Nordkorea vinna på att ha några undangömda kärnvapen? Landet kan läggas i grus och aska av USA utan användandet av kärnvapen.

Men framförallt vill Nordkorea ha ett fredsavtal. USA tycks ibland acceptera den möjligheten, men den nuvarande regimen i Sydkorea säger bestämt nej. Kan Elisabet Braw i nästa artikel försöka förklara varför? Jag kan det inte.

___________
Gunnar Westberg