Humanitära aspekter av kärnvapen berör alla delar av samhället

Av: Åsa Lindström, vice ordförande

I Almedalen är dagprogrammen som vanligt fullspäckade. En uppsjö av alla tänkbara ämnen diskuteras och alla möjliga aspekter på aktuella frågor i samhällsdebatten och i politiken tas upp.

Vad har kärnvapen för plats i allt detta och varför är just kärnvapen så viktigt när det i Almedalen blir uppenbart hur många viktiga frågor det finns att arbeta med och engagera sig i? Vad betyder egentligen kärnvapen för oss?

Det belystes med all tydlighet i det seminarium om humanitära aspekter av kärnvapen som SLMK och SLMKs vetenskapliga råd samarrangerade med Uppsala universitet under torsdagsmorgonen i Almedalen.

Andreas Tolf, ordförande i Svenska Läkare mot Kärnvapen, inledde med att beskriva de direkta medicinska konsekvenserna av en kärnvapendetonation. Andreas illustrerade med ett scenario där Stockholm bombas med en 15 Mt-bomb, i vilken sprängstyrkan motsvarar ett 240 mil långt godståg lastat med Trotyl. En sådan detonation skulle betyda ca 600 000 döda och ca 600 000 skadade. Eldklotet i epicentrum skulle ha en radie på ca 2 km. Hettan som bildas där är i nivå med solens yta, allt skulle upphöra existera. På 0,5 mils radie skulle tryckvågen skapa vindar på upp till 750 km/h, allt skulle krossas. Hettan skulle vara så stark att glas och stål smälter. På 2,5 mils radie skulle människor få tredje gradens brännskador, omfattande skador som kräver omedelbar intensivvård. Eldstormar kan uppstå över större områden och den elektromagnetiska pulsen slår ut mycket elektronik. Den vård vi har i vanliga fall skulle vara långt ifrån tillräcklig. I detta scenario skulle flera sjukhus vara utslagna och detsamma gäller en stor del av vår kommunikation.

Detta är ju SLMKs allra viktigaste fokus. Men de medicinska konsekvenserna tål att upprepas gång på gång. Jag minns fortfarande första gången jag hörde de beskrivas. Det är lite drygt tio år sedan. Jag har hört det många gånger sedan dess. Men fortfarande går det kalla kårar längs ryggen varje gång jag hör om och inser vad de medicinska effekterna innebär. Det är en insikt som inte går att vänja sig vid. De medicinska effekterna av en kärnvapendetonation är så oerhört ofattbara och fruktansvärda.

Och, som om inte det skulle räcka är de humanitära effekterna av kärnvapen större än så. På vårt seminarium tog Gunilla Svensson, professor i meteorologi, vid. Hon har tillsammans med två doktorander tittat på klimatkonsekvenserna efter ett kärnvapenkrig. Liknande studier har gjorts senaste åren men klimatmodeller innehåller osäkerheter och studierna behöver upprepas med olika modeller för att resultaten ska kunna bekräftas.

Scenariot som studerats är ett regionalt kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan med 100 15 kt-bomber. Vid ett kärnvapenkrig kommer partiklar att spridas från såväl själva detonationen som från bränder. Den springande punkten är hur högt upp dessa partiklar sprids. För en global spridning och därmed klimatpåverkan krävs att de stiger upp i den s.k stratosfären och inte stannar i troposfären. Tidigare studier har visat på att globala medeltemperaturen skulle minska med 1- 1,5 °C inom 2 år och Gunilla Svensson och hennes kollegor har i den klimatmodell de använt kommit fram till liknande resultat. Detta kan jämföras med att den globala uppvärmningen sedan början av 1900-talet varit mindre än 1 °C. Hon poängterade dock att den globala uppvärmningen och klimatkonsekvenserna efter ett kärnvapen krig är två helt olika saker som inte kan jämföras, det är inte förändringar som kan ta ut varandra.

I studierna och i klimatmodellerna finns många antaganden och osäkerheter. Hur stor klimatpåverkan som sker beror bl.a på under hur lång tid utsläppen av partiklarna pågår, hur mycket som brinner och hur länge bränderna pågår. Tidigare studier har endast tittat på om utsläppen av partiklar sker under en dag. I denna har man även tittat på vad som händer om utsläppen pågår under längre tid. Släpps samma mängd partiklar ut under 30 dagar blir det betydligt mindre del som stiger till stratosfären och den globala klimatförändringen uteblir. Däremot påverkar partiklarna fortfarande molnbildningen och därmed nederbörden.

Nytt med denna studie var också att man undersökt effekten av olika partiklar. Tidigare har man endast tittat på partiklar i form av svart kol. Men vid t.ex. skogsbränder bildas även vita partiklar och sannolikt kommer sådana partiklar bildas av bränderna efter ett kärnvapenkrig. Tar man med detta i beräkningarna handlar det dels om fler partiklar och dels så reflekterar det vita partiklarna solstrålningen bättre. Det leder till större temperaturförändring. Det ger också större påverkan på nederbörd eftersom ett kallare klimat ger minskad nederbörd.

Sammanfattningsvis visar såväl denna studie som tidigare att även ett regionalt, ”litet”, kärnvapenkrig med mindre än 1 procent av världens kärnvapen sannolikt skulle leda till omfattande globala effekter med kallare klimat, minskad nederbörd, fler dagar med frost och i spåren av en kortare odlingssäsong, en världsomfattande svältkatastrof.

I år har det gått 70 år sedan kärnvapen användes, över Hiroshima och Nagasaki. Efter 70 år borde det vara hög tid att skrota dem. Med dagens kunskap om kärnvapens humanitära konsekvenser borde allt annat vara orimligt. NPT, Non-Proliferation Treaty, har funnits i 45 år utan att avtalets del om kärnvapennedrustning infriats. Clara Levin, från SLMK, berättade under seminariet om senaste översynskonferensen för NPT, om humanitära initiativet och om Humanitarian Pledge. Idag har 110 länder gått med i denna utfästelse och kräver kärnvapennedrustning. Clara betonade att NPT inte kommer leda till en kärnvapenfri värld, när detta ju inte lyckats efter 45 år, utan för nedrustning krävs en ny arena och att Sverige som ännu inte gått med i Humaitarian pledge behöver göra det för att kunna behålla sin roll och röst i nedrustningsfrågor.

Seminariet avslutades med en politisk debatt där sex av riksdagspartierna deltog och med fokus på vad respektive parti tycker är viktigast att göra just nu vad gäller kärnvapen och nedrustning. Det var inte mycket nytt som kom fram i svaren på den fråga. Debatten kretsade mycket kring NPT, provstoppsavtal, kärnvapenfria zoner och upprustning i vårt närområde samt Nato-medlemskap. Dock så nämndes arbetet för ett förbud och en konvention såväl som målet en kärnvapenfri värld av flera partier från båda blocken.

Det positiva från den avslutande debatten var hur regeringspartierna framförde sina tankar om Humanitarian Pledge i ordalag som bara kan tolkas som att ett anslutande från Sverige är på gång och bör ske snart. Det är i enlighet med de signaler vi tidigare fått från regeringen. Frågan är hur lång tid det tar och vad det är som bromsar att Sverige går med i Humanitarian Pledge, ett ställningstagande som just nu måste ses som det viktigaste steget på vägen för kärnvapennedrustning.

Se seminariet Humanitära aspekter av kärnvapen.

 

Disclaimer
Svenska Läkare mot Kärnvapen står nödvändigtvis inte för de åsikter och resonemang som bloggförfattaren framför.