Svar på tal

Svar på tal om kärnvapen i Europa

Kärnvapen i Europa är avsedda att användas i Europa:

Kärnvapen i Europa diskuteras i abstrakta termer när det i verkligheten innebär att deras avsedda militära användning är ett europeiskt slagfält. Dessa vapen skulle vara avsedda att avfyras och explodera på europeisk mark, med alla de katastrofala humanitära konsekvenser som detta medför. Enbart närvaron av kärnvapen i Europa ökar risken för en kärnvapenkonflikt och utsätter miljontals oskyldiga civila för fara. Sannolikheten att det stannar vid utväxling av ett kärnvapen är låg, risken är snarare att ett fullskaligt kärnvapenkrig följer.

En europeisk kärnvapenallians bryter mot NPT och TPNW:

Alla icke-kärnvapenstater i Europa har juridiskt bindande åtaganden enligt icke-spridningsavtalet (NPT) att inte acceptera kontroll över kärnvapen. En spridning av kärnvapen i Europa skulle underminera icke-spridningsavtalet, som redan är under press. Utan detta avtal ökar risken att fler länder skaffar kärnvapen, vilket skulle göra Europa och världen till en ännu farligare plats. Konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW), som representerar en växande global norm, uppmanar till fullständig kärnvapennedrustning, och varje åtgärd för att utöka Europas kärnvapenkapacitet skulle strida mot detta mål.

En normalisering av kärnvapen gynnar Ryssland:
De enda som gynnas av en utbyggnad av kärnvapen i Europa är de som vill normalisera användningen av dessa massförstörelsevapen. Att skapa eller utöka en europeisk kärnvapenarsenal spelar dem i händerna och förstärker idén om att kärnvapen är ett legitimt vapen. Detta ökar instabiliteten och gör det lättare för odemokratiska ledare att rättfärdiga kärnvapenspridning.

Ett europeisk ”kärnvapenparaply” är en fantasi:
Tanken att Frankrike skulle kunna utgöra ett ”kärnvapenparaply” för Europa bygger på förhoppningen att Paris skulle riskera sin egen överlevnad för att försvara en annan nation. Den europeiska beredskapen att faktiskt använda kärnvapen skulle behöva vara genomgående högre än Rysslands beredskap. Men även om man leker med tanken så skulle inte Frankrike och Storbritannien ens tillsammans kunna hoppas på att kunna tillfoga Ryssland mer skada än vad de skulle drabbas av i en vedergällning. Konceptet med en europeisk kärnvapenstyrka som erbjuder skydd är en illusion, inte en strategisk realitet.

En kärnvapenuppbyggnad i Europa skulle ta för lång tid för att vara en meningsfull säkerhetspolitik:
Alla planer på att bygga upp en europeisk kärnvapenarsenal skulle kräva flera år, förmodligen decennier, av fortsatt politisk vilja och massiva finansiella investeringar i kärnvapenprogram. Resurser som skulle behöva tas från konventionell kapacitet. Även förespråkare för kärnvapenavskräckning kan förmodligen hålla med om att uppbyggnaden inte kan minska det upplevda överhängande hotet eller ge säkerhet i närtid.

SVAR PÅ TAL OM KÄRNVAPENAVSKRÄCKNING

Kärnvapenavskräckning garanterar inte säkerhet:
Föreställningen att kärnvapen skapar säkerhet bygger på antagandet att kärnvapenavskräckningen aldrig misslyckas och att alla aktörer alltid agerar rationellt. Avskräckning fungerar bara om hotet om massförstörelse är trovärdigt – vilket innebär att en regering är villig att begå massmord i en omfattning som aldrig tidigare skådats. Det är en djupt oroande princip som inte bör ligga till grund för någon stats säkerhetspolitik.

Kärnvapenavskräckning skapar en farlig cykel:
För att kärnvapen ska vara ett trovärdigt avskräckningsmedel måste landets ledare vara villiga att förstöra städer och döda hundratusentals, kanske miljontals människor. Men om ett land är villigt att gå över den gränsen, varför skulle då inte det andra landet vara lika villigt att göra detsamma i gengäld? Avskräckningens logik fungerar i båda riktningarna, vilket gör den till en instabil och farlig grund för säkerhet. Den främjar en kapprustning som ökar risken för katastrofala konflikter där ingen är vinnare.

Kärnvapen är inte ”bara stora vapen”:
Kärnvapen skiljer sig fundamentalt från konventionella vapen. De är urskillningslösa, omänskliga och militärt värdelösa och lämnar efter sig ett kontaminerat arv som sträcker sig bortom slagfältet. Det finns en anledning till att vapen som är utformade för att orsaka urskillningslös, långvarig skada är förbjudna, eftersom de inte skyddar befolkningar utan istället utsätter dem för högre risk.

Kärnvapenavskräckning är ett annat sätt att säga ”redo och villig att massmörda civilbefolkningar”:
Kärnan i kärnvapenavskräckning är hotet om att förinta hela befolkningar. Regeringar som förlitar sig på kärnvapenavskräckning måste upprätthålla trovärdigheten i detta hot och signalera att de är villiga att begå massmord på civila. Detta är inte en legitim säkerhetspolitik – det är en moralisk, juridisk och politisk avgrund som måste förkastas.

Risken för en kärnvapenkonflikt är redan för hög:
Hotet om att kärnvapen ska användas igen är det högsta på flera decennier. Bulletin of the Atomic Scientists har placerat domedagsklockan närmare midnatt än någonsin tidigare, vilket signalerar den växande risken för kärnvapenkrig. Det är dags att agera nu – innan hotet blir verklighet.

80 år av att leva under hotet av kärnvapenkrig:
Det har gått 80 år sedan kärnvapen detonerade för första gången (Trinity) och användes i krig (bombningarna av Hiroshima och Nagasaki). Överlevande har drivit på kravet på kärnvapennedrustning genom initiativ som konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW). TPNW är en tydlig och brådskande uppmaning att avskaffa kärnvapen en gång för alla innan de avskaffar oss.