Blogg: Ännu en misslyckad översyn av NPT

Den 26 augusti avslutades den 10:e översynskonferensen av icke-spridningsavtalet, NPT, även denna gång utan att ett slutdokument kunde antas. Det är tydligt efter denna översynscykel att NPT inte är en plats där nedrustning kommer att ske, inte ens en plats där nedrustning diskuteras.

Icke-spridningsavtalets (NPT) tionde översynskonferens är nu över och inget slutdokument antogs. Denna gång var det Ryssland som blockerade antagandet av dokumentet genom att hävda att väst att tagit NPT under ”politisk gisslan”. Ryssland ville se ett annat slutdokument på bordet som reflekterade landets egna intressen och det var inte minst att de motsatte sig den kritik mot Rysslands invasion av Ukraina som framfördes i det förelagda slutdokumentet samt skrivningarna om attackerna mot det ukrainska kärnkraftverket Zaporizhzhya.

Förhandlingar om slutdokumentet pågick bakom stängda dörrar där endast vissa stater var inbjudna att delta, och civilsamhället hade som vanligt ingen tillgång. Det är en ytterst odemokratisk och icke transparent process.

Slutdokumentet som förelåg staterna att rösta på var som väntat urvattnat utan konkreta åtaganden för nedrustning. Kärnvapenstaterna och de allierade hade aktivt motarbetat konstruktiva skrivningar. Trots det så sa en stor majoritet av medlemsstaterna att de skulle ha godkänt det, för enligt dem är ett slutdokument, oavsett innehåll, viktigare än inget slutdokument. Vi kan konstatera att om NPT stod inför många utmaningar inför denna översyn så är det ingenting i jämförelse med vad vi har att jobba med framöver.

På grund av pandemin så har hela översynscykeln förskjutits. 2023 kommer den första förberedande kommittén att hållas i Wien och översynskonferensen kommer således att bli 2026. Till dess så bör alla stater avkräva kärnvapenstaterna att ta sitt ansvar och börja arbeta för att uppfylla sina nedrustningsåtaganden.

Det är tydligt efter denna översynscykel att NPT inte är en plats där nedrustning kommer att ske, inte ens en plats där nedrustning diskuteras. NPT skulle kunna vara plattformen för nedrustning, men då krävs det att kärnvapenstaterna engagerar sig och det var tydligt i år att ingen kärnvapenstat var intresserad av att diskutera nedrustning. Ray Acheson från Reaching Critical Will skrev i sin krönika i NPT News in Review ”[kärnvapenstaterna] tror inte att de är juridiskt skyldiga att eliminera sina kärnvapen”. Om kärnvapenstaterna hade känt sig juridiskt skyldiga att nedrusta sina kärnvapen så hade vi aldrig varit i den här situationen. Istället ser de fem kärnvapenstaterna som sin rättighet att inneha kärnvapen, vilket är en efterkonstruktion skapad av kärnvapenstaterna.

Det är därför NPT aldrig kommer vara tillräckligt och även anledningen till att FN:s konvention om förbud mot kärnvapen är så viktig. Det som NPT misslyckades att göra på 4 veckor klarade FN:s kärnvapenförbud på 3 dagar. Statspartsmötet för kärnvapenförbudet lyckades komma överens om en politisk deklaration för en kärnvapenfri värld och en handlingsplan med konkreta steg och verktyg för att nå nedrustning.

NPT står inför många utmaningar, men FN:s kärnvapenförbud är inte en av dessa utmaningar. Många kritiker mot kärnvapenförbudet menar att det underminerar NPT, men tydligt är att så inte är fallet. Det som underminerar NPT är kärnvapenstaternas ovilja att följa avtalet och uppfylla åtaganden, att en kärnvapenstat återigen blockerar slutdokumentet och oviljan att arbeta för nedrustning.