Uttalande: Sveriges första anförande var under all kritik

Andra dagen av statspartsmötet för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen har inletts. Staternas generella anföranden fortsätter från gårdagen och idag har Sverige talat. Sverige som inte är en statspart utan är observatör på detta möte har rätt att tala, efter alla statsparter.

Sveriges anförande hölls av Jan Lodding, diplomat baserad i Wien med ansvar för IAEA- och CTBT-frågor. Vi trodde inte att Sverige skulle hålla ett positivt eller särskilt konstruktivt anförande, men detta var långt under alla nivåer som är acceptabla.

Sverige konstaterade att beslutet från 2019 att inte ansluta till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen står fast och kritiserade att inga kärnvapenstater är med i avtalet vilket de menade gör avtalet varken realistiskt eller effektivt. Sverige fortsatte med att kritisera avtalets text, dess relation till NPT och CTBT, att det saknar definitioner och att verifikationsregimen är för svag.

Sverige konstaterade att kärnvapnens katastrofala konsekvenser från exempelvis provsprängningen i New Mexico 1949 och bombningarna av Hiroshima och Nagasaki finns kvar än idag. Målet är en värld fri från kärnvapen, det är ett mål vi delar här i rummet och under icke-spridningsavtalet.

Sverige fördömde Rysslands invasion av Ukraina och dess hot om att använda kärnvapen och konstaterade att det är ett flagrant övertramp av folkrätten. Sverige kritiserade också kärnvapenstaternas moderniseringsprogram.

Sveriges långa tradition av nedrustning kommer att fortsätta, sa Sverige, genom NPT och dess arkitektur, genom Stockholmsinitiativet som enligt uttalandet ska leda till en säkrare värld genom ökad transparens, samt att reducera risken för att kärnvapen används igen.

Kärnvapenstaterna har ett ansvar, alla stater har ett ansvar och förhandlingar om ett förbud mot klyvbart material samt ikraftträdandet av det fullständiga provstoppsavtalet är viktiga steg på den vägen, sa Sverige.

Sverige uppmuntrade de av avtalets statsparter som inte redan gjort det, att förhandla om ökade verifikationsmekanismer med IAEA (det så kallade tilläggsprotokollet) och att tilläggsprotokollet ska vara universellt.

Sverige avslutade med att säga att det finns ett behov av politisk vilja och konstruktivt arbete för att nå nedrustning.

Även om anförandet erkände kärnvapnens humanitära konsekvenser och att målet är en kärnvapenfri värld var det rent ut sagt pinsamt att sitta i rummet när Sverige läste upp sitt anförande. Att komma som observatör till ett möte för ett avtal man inte är part i och kritisera det i sådan detalj är inte bara oförskämt mot avtalets statsparter och alla atombombsöverlevare i rummet utan också ett oerhört icke-konstruktivt sätt att engagera sig i arbetet för en kärnvapenfri värld. Känslan i rummet när de andra staterna hade pratat var god, högljudda applåder men när Sverige talat blev det helt tyst.

Det återstår att analysera anförandet noggrant och vi ska försöka få tag på själva anförandet så håll utkik för mer kommentarer och analyser.