Tänkvärt

Nobel was a genuine friend of peace. He even went so far as to believe that he had invented a tool of destruction, dynamite, which would make war so senseless that it would become impossible. He was wrong.

– Alva Myrdal

Valguide för kärnvapenpolitik 2018

Kärnvapenhotet är en fråga som idag sällan kommer upp på den politiska dagordningen i Sverige. Därför har vi ställt två frågor till riksdagspartierna om hur de ställer sig till FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen och hur de aktivt kommer att arbeta för nedrustning.

Kärnvapen har använts två gånger i krig, när USA bombade de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki 1945. Konsekvenserna var förödande och närmare 200 000 människor dog. Om ett kärnvapen skulle användas idag skulle de humanitära konsekvenserna bli katastrofala och ingen beredskap finnas tillgänglig. Kärnvapen är det mest inhumana och urskillningslösa vapen som människan någonsin skapat. I stället för att nedrusta så moderniserar samtliga kärnvapenstater sina arsenaler och tusentals kärnvapen står redo att avfyras inom loppet av några minuter.

Kärnvapenhotet är en fråga som idag sällan kommer upp på den politiska dagordningen i Sverige. Därför har vi ställt två frågor till riksdagspartierna om hur de ställer sig till FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen och hur de aktivt kommer att arbeta för nedrustning.

Den 7 juli 2017 antogs ett globalt förbud mot kärnvapen i FN, FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen,och i september samma år öppnade avtalet för signaturer. Sverige står i dagsläget utanför avtalet och regeringen har tillsatt en utredning i frågan. Kärnvapenkonventionen innebär att de stater som ansluter sig bland annat lovar att inte skaffa, testa, äga eller utveckla kärnvapen. Denna nya konvention är en uppföljning på och kompletterar tidigare internationella avtal som reglerar kärnvapen.

Med ett förbud mot kärnvapen ökar normen mot dessa vapen och det blir alltmer otänkbart att använda och att hota om att använda kärnvapen. Kärnvapenspridning förhindras därmed eftersom kärnvapen inte längre ses som attraktiva vapen och deras status minskar. Ju fler stater som ansluter sig till kärnvapenförbudet, desto starkare blir trycket på kärnvapenstaterna att följa avtalet och nedrusta. Internationell rätt har en normbyggande effekt som påverkar alla världens länder, även de som inte är med i det aktuella avtalet. Andra förbudsavtal har tydligt visat att både demokratier och icke-demokratier påverkas av den internationella rätten och dess normbyggande effekt.

Läs mer om hur du kan påverka inför valet: Kärnvapen i valrörelsen

Vad säger ditt parti?

Ska Sverige skriva under och ratificera FN:s kärnvapenkonvention?

Socialdemokraterna Kanske
Moderaterna Nej
Miljöpartiet Ja
Liberalerna Nej
Kristdemokraterna Nej
Vänsterpartiet Ja
Centerpartiet Nej
Sverigedemokraterna Nej

 

1. Ska Sverige skriva under och ratificera FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen? Utveckla varför / varför inte?

2. Hur bör Sverige (istället / utöver FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen) arbeta för kärnvapennedrustning? Ge konkreta exempel.


Socialdemokraterna

1. För oss socialdemokrater är målet givet – en värld fri från kärnvapen. Vi anser att precis som personminor, biologiska och kemiska vapen tidigare har förbjudits bör även kärnvapen förbjudas. Det är anledningen att Sverige var ett av de 122 länder ställde sig bakom den konvention som förhandlades fram i FN i New York i juli 2017.

Regeringen tillsatte under hösten 2017 en utredning för att analysera konventionen om ett kärnvapenförbud. Utredningen syftar bland annat till att belysa innebörden av konventionen och dess konsekvenser för Sverige vid ett eventuellt tillträde. Uppdraget spänner över ett brett spektrum av nedrustnings-, säkerhets- och försvarspolitiska frågeställningar. Utredningen för att analysera konventionen om ett kärnvapenförbud ska vara klar senast 31 oktober 2018. Utredningens slutsatser kommer att bli viktiga för möjligheten att nå en svensk ratifikation av konventionen. Att föregripa utredningens slutsatser riskerar att bli kontraproduktivt. Beslutet om ratifikation fattas av Sveriges Riksdag och idag finns ingen majoritet för ett ja. Utredningens slutsatser är därför av avgörande betydelse för frågans behandling i Sveriges Riksdag.

2. För socialdemokraterna är nedrustning och icke-spridning av kärnvapen en central prioritering. Utrikesminister Margot Wallström presenterade i februari konkreta åtgärder som sammantaget utgör en agenda som förenar nedrustningsvärlden, med följande fokus:

  1. att utgångspunkten måste vara icke-spridningsfördraget NPT, det centrala ramverket för nedrustning och icke-spridning. 2020, då avtalet fyller 50 år, samlas NPT-länderna för en viktig högnivåkonferens. Den socialdemokratiskt ledda regeringen kommer bidra aktivt till att föra NPT-arbetet framåt under kommande år.
  2. att riskerna för kärnvapenanvändning måste minskas genom att förmå kärnvapenstaterna ska sänka beredskapsnivåerna i sina arsenaler, se till att fungerande kommunikationskanaler finns på plats för att undvika rena missförstånd och öka transparens om kärnvapenstaternas innehav och doktriner.
  3. att förmågan att kontrollera att avtal efterlevs, verifikationsverktygen, måste stärkas. Sverige har en lång tradition på området, inte minst genom engagemang inom internationella atomenergiorganet IAEA och genom stöd för provstoppsavtalet CTBT. När nedrustningsavtal väl ingås ska det inte falla på bristande verifikation.
  4. att den socialdemokratiskt ledda regeringen arbetar för så kallade negativa säkerhetsgarantier. Det handlar om att kärnvapenstater ska utfästa sig att inte använda, eller hota om att använda, kärnvapen mot verifierade icke-kärnvapenstater.

Den socialdemokratiskt ledda regeringen gör nu en politisk kraftsamling för att mota kärnvapens återkomst på den storpolitiska arenan. Detta arbete kan inte vänta och en värld fri från kärnvapen är fortsatt det enda tänkbara slutmålet.


Moderaterna

1. Nej. För att öka vår säkerhet har Sverige under de senaste åren arbetat mycket hårt för att fördjupa samarbetet med både Nato och med USA. Enligt flera experter kan en anslutning till konventionen allvarligt skada Sveriges försvarspolitiska samarbete med våra samarbetspartners Nato och USA. De mycket tydliga signalerna från våra partners visar att så kan bli fallet.

Ett närliggande problem är att konventionen kan orsaka allvarliga konsekvenser för Sveriges säkerhetspolitiska handlingsfrihet framöver. Det riskerar både existerande samarbeten med enskilda Natoländer och framtida möjligheter att bli medlem i Nato. Vidare har konventionen en mycket liten chans att bidra till en reell kärnvapennedrustning – i och med att möjligheterna till uppföljning och verifiering är små eller obefintliga. Detta är också något till och med Sveriges regering erkänner.

Inte heller innehåller avtalet krav på ömsesidig nedrustning. Vi anser inte att världen bli säkrare om västmakterna ensidigt avvecklar sina vapen, medan Nordkorea, Ryssland, Kina behåller sina. Kärnvapennedrustning är viktigt och det är lätt att bli frustrerad över att det går trögt på nedrustningsområdet. Men frustrationen över bristen på framsteg i nedrustningsarbetet får inte göra att Sverige fattar ogenomtänkta beslut som får negativa konsekvenser för vår säkerhet.

2. Dagens kärnvapenländer måste gå före och minska sina egna kärnvapenarsenaler för att med trovärdighet kunna driva icke-spridningsfrågorna. Även de taktiska kärnvapnen måste omfattas av nya nedrustningsavtal och ett provstoppsavtal måste komma på plats. Utvecklingen av missilförsvar utgör också en viktig komponent i icke-spridningsarbetet då det bland annat syftar till att ta bort drivkraften för länder att utveckla massförstörelsevapen och missilteknologi.

Sverige ska genom diplomati och dialog, med såväl de stater som vi har försvarssamarbeten med som andra stater, verka för kärnvapennedrustning. Länder som Tyskland, Norge och Nederländerna, vilka alla är Natoländer, har också visat att det går att kombinera ett Natomedlemskap med ett starkt engagemang för nedrustning. De länderna verkar för att stärka existerande och avtal och initiativ som till exempel icke-spridningsavtalet NPT, Fissile Material Cut-off Treaty (FMCT) vilket syftar till att fungera som en kontroll för att klyvbart materiel inte används för vapenändamål och provstoppsavtalet CTBT.

Moderaterna och Alliansen i försvarsutskottet har även lyckats driva igenom att regeringen ska se över att ge Inspektionen för strategiska produkter (ISP) rätt att inrikta signalspaning. Detta för att ge ISP större möjligheter att utföra sitt arbete med att motverka spridning av massförstörelsevapen.


Miljöpartiet

1. Ja, Miljöpartiet har tydligt uttryckt viljan att Sverige ska underteckna och ratificera denna konvention. Vår civilisation är i grunden hotad så länge kärnvapen existerar och därför är det enda rationella att förbjuda dem.

2. Vi bör ta initiativ för att stärka arbetet på hemmaplan så att Europa, inklusive Ryssland, blir kärnvapenfritt. Vi ska tydligare lyfta de humanitära konsekvenserna av kärnvapen. Vi vill verka för en mer framträdande dialog i internationella fora gällande nedrustning av kärnvapen.


Centerpartiet

1. Vi vill se en kärnvapenfri värld men vi bedömer inte att det avtal som ligger leder till det. Som det är formulerat nu ser vi snarare en risk att kärnvapenförbudet kan urholka det nedrustningssamarbete som redan finns. Det vore mycket olyckligt. Förbudet leder inte till en kärnvapenfri värld eftersom kärnvapenländerna inte deltagit i förhandlingarna eller står bakom utfallet. Detta avtal skyddar oss inte mot ryska kärnvapen om så är. De länder som Sverige arbetar tillsammans med i EU och Nato, inklusive de allra flesta europeiska länder kommer inte att skriva under avtalet. Inte heller de nordiska länderna, inklusive Finland. I försvars- och säkerhetspolitiken är vi beroende av samarbeten med andra. Samarbeten som riskeras om Sverige ensamt skriver under avtalet. De få länder i Europa som har skrivit under avtalet delar heller inte Sveriges säkerhetspolitiskt utsatta läge.

2. Att fortsätta med de nedrustningssamarbeten som redan finns och som kärnvapenländerna är med i (förutom Nordkorea). Vi står upp för kärnteknikavtalet med Iran, och vill inte att kärnvapenländerna blir fler. För oss är det viktigt att arbetet med nedrustning fortsätter och att vi måste söka upprätthålla och förstärka de rustningskontrollåtgärder och förtroendeskapande arrangemang som finns. Vi kommer att fortsätta arbeta för det globala icke-spridningsavtalet, NPT, för att upprätthålla och hålla samman så många länder som möjligt för en långsiktig kärnvapennedrustning. Vi vill arbeta för att Provstoppsavtalet träder i kraft. Stärka uppföljningskapaciteten av åtaganden via IAEA och hitta allianser för att minska hotnivån, riskreducera samt hävda redan ingångna rustningsregimer som Kemvapenkonventionen.


Kristdemokraterna

1. Inga länder som har kärnvapen har skrivit under avtalet. Den internationella maktbalansen riskeras därmed av en naivitet kring kärnvapen och en krass säkerhetspolitisk verklighet. Att länder som Finland och Nederländerna röstade emot förbudet, medan Iran röstade för säger en del om förbudets möjlighet att nå resultat. Så länge avtalet inte kommer att göra någon reell skillnad anser vi inte att Sverige bör skriva under.

2. Kristdemokraterna står bakom det globala icke-spridningsavtalet (NPT-avtalet) och strävan efter en kärnvapenfri värld. FN:s konvention om ett förbud stärker tyvärr inte detta avtal utan riskerar snarare att bli kontraproduktivt.


Vänsterpartiet

1. Ja, vi har också motionerat om detta i riksdagen. Sverige har ett förflutet av aktivt arbete för nedrustning i allmänhet och kärnvapenavrustning i synnerhet. Det arbetet ska vi värna och vara stolta över. Tyvärr splittrar Natomedlemskapen Norden i kärnvapenfrågan. Därför är det om möjligt ännu viktigare att Sverige som militärt alliansfri stat går före grannländerna och visar vägen genom att omgående signera FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen.

2. Sverige ska vara en stark röst för kärnvapennedrustning internationellt. Som militärt alliansfria har vi en unik möjlighet att självständigt forma vår utrikespolitik. Sverige bör arbeta för att Norden så väl som resten av Europa ska bli en kärnvapenfri zon. Vi har också föreslagit att Sverige ska ta initiativ till en zon fri från massförstörelsevapen i Arktis. Vi vill se ett förbud mot införande och transitering av kärnvapen på svenskt territorium och vi säger nej till ett svenskt samarbete med kärnvapenalliansen Nato. Därför bör det s.k. värdlandsavtalet med Nato rivas upp.


Liberalerna

1. Nej. Liberalerna vill gärna se en nedrustning med ett globalt kärnvapenförbud under fredliga former. Däremot inte en konvention som inte garanterar att det inte endast är västvärlden som rustar ned. Liberala demokratier måste kunna försvara sig själva.

Sverige har under avsevärd tid stått under västerlandets kärnvapenparaply. Under de senaste tio åren har Ryssland annekterat delar av både Ukraina och Georgien samt utfört flera olovliga provaktioner gentemot Sverige. Liberalerna anser att vi behöver kärnvapenparaplyet kanske mer än någonsin just nu för att garantera vår säkerhet.

En ratifikation av FN:s konvention om förbud mot kärnvapen spelar Putin rakt i händerna. Det är inte bara att säga nej till Nato. Det är att omöjliggöra ett medlemskap i Nato under mer än överblickbar tid.

2. Vi behöver exportera demokrati och inte vapen till diktaturer. Liberala demokratier krigar inte mot varandra och då är en nedrustning av vapen också logisk. Liberalerna vill se utökat internationellt samarbete med ökade ansträngningar för att påverka fler länder i en demokratisk riktning. Liberalerna vill bland annat att demokrati ska fungera som en morot för bistånd samt att vi bör införa ett demokratikrav för medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Sverige behöver ansöka om Natomedlemskap för att värna om vår säkerhet men även för att öka stabiliteten i regionen. Vi behöver dessutom fördjupa samarbetet med våra europeiska grannar inom EU för att nedrustningen inom Europa ska förbli en realitet.


Sverigedemokraterna

1. Nej, det tycker vi inte. Sverige genomför redan nu gemensamma övningar med somliga kärnvapennationer, vilka ofta har som princip att inte tala om huruvida deras förband har med sig kärnvapenladdningar eller inte. En sådan konvention skulle med den nuvarande utformningen i princip tvinga oss att i sådana fall säga nej till all medverkan av förband från sådana nationer eftersom det inte går att veta om de är kärnvapenbärande eller ej vid det specifika tillfället.

2. Det är knappast möjligt att förbjuda kärnvapen utan att de stormakter som har egna kärnvapen tar initiativ till det avskaffandet. Det är så att säga där bollen ligger. Man kan naturligtvis på olika sätt uppmuntra kärnvapenmakterna att ta steg i den riktningen och det går att se toppmötet mellan den amerikanske presidenten Donald Trump och den nordkoreanske ledaren Kim Jong Un som ett steg i den riktningen.


Feministiskt initiativ

1. Ja! Det är viktigt att vi ratificerar så snart vi kan inte bara för att det är det enda rätta utan också för att vara ett gott exempel för andra länder som tvekar i dagsläget. Vi behöver få med 50 länder som ska ratificera konventionen så att avtalet träder i kraft. Vi måste vara en förebild och förkämpe för en värld utan kärnvapen.

2. Vi kan påverka andra länder som står nära oss att skriva under och ratificera FN:s konvention. Vi kan driva denna fråga internationellt i de olika internationella samarbeten vi redan har, EU, OSSE osv. Vi måste sträva efter total global nedrustning. Vi bör stödja dom organisationer och nätverk som länge jobbat med detta. Det finns massa positiva exempel som vi kan lyfta som t ex förbudet mot personminorna. Vi kan också påvisa på sambandet mellan destruktiva manlighetsnormer, som bygger på makt, kontroll och dominans, samt hur kärnvapen är ett tecken på just det.


Om FN:s kärnvapenkonvention

Enligt en rapport från Harvard Law School finns det inget i avtalet som hindrar en stat från att träda in i en militärallians med en kärnvapenstat, så länge som statens deltagande i alliansen på inget sätt involverar stöd till kärnvapen eller strider mot de aktiviteter som är förbjudna i avtalet. Sverige deltar idag inte i några övningar som inbegriper kärnvapen och ingår inte under något kärnvapenparaply.[1]

Sverige har anslutit sig till andra avtal som förbjuder särskilda vapentyper. Inga av Sveriges samarbeten har påverkats av vårt deltagande och engagemang i dessa förbudsavtal, trots att flera av flera av våra samarbetsländer valt att ännu stå utanför avtalen.

FN:s kärnvapenkonvention innefattas av samma garantier som icke-spridningsavtalet om kärnvapen (NPT), som ska säkerställa att länder som ingår i förbudet inte skaffar kärnvapen. Avtalet går till och med längre än NPT, genom att staterna är skyldiga att åtminstone behålla sina åtaganden, till skillnad från i NPT, där dessa åtaganden är frivilliga.

Kärnvapenkonventionen uppfyller och förstärker icke-spridningsavtalet och dess sjätte artikel, som innebär att staterna är förpliktigade att förhandla om fullständig avrustning. Kärnvapenstaterna har inte fullföljt dessa åtaganden och de utmanar därmed icke-spridningsavtalet.

Idag anses det inte tillåtet att föra in kärnvapen på svenskt territorium. Detta har klargjorts av försvarsminister Peter Hultqvist vid flera tillfällen och det har inte hindrat några militära samarbeten hittills. Flera Nato-medlemmar har också nationella förbud mot kärnvapen på det egna territoriet, där bilaterala avtal skrivits gällande hur kärnvapen ska hanteras.

[1]https://slmk.org/wp-content/uploads/Swedens-security-arrangement-Harvard-Law-School-June-2018.pdf