Förbudet tar sig en allt tydligare form
Nu är det måndag morgon här i New York och förhandlingarnas andra session går in på den tredje dagen. Sedan de drygt 130 staterna träffades i slutet av mars har vi tagit del av ett första utkast av avtalet vilket denna periods första del går igenom och ska ge input på. Under torsdagen och fredagen ägnades större delen av diskussionerna åt att utvärdera, utveckla och förbättra förbudsavtalets preambel – ingress. Drygt 100 stater har deltagit hittills och civilsamhället fyller läktaren till förhandlingssalen. Det är ett stort intresse för förhandlingarna som förväntas avslutas 7 juli med ett avtal som förhoppningsvis antas med konsensus.
Preamblet, som kan ses som avtalets ingress är en viktig del och större delen av de två första dagarna ägnades åt att förbättra och förstärka denna del. Preamblet sätter kontexten för avtalet, vad är anledningen till att man skriver detta avtal, i vilken kontext verkar avtalet och vad är avtalets syfte. Tillsammans med ICAN har vi lyft att avtalet tydligare måste ta avstånd från de katastrofala humanitära effekter som kärnvapen har, vilka risker kärnvapen utgör idag. Vidare har vi verkat för att stärka och tydliggöra att kärnvapen drabbar kvinnor och män olika, såväl fysiskt som genom stigmatisering i samhället. Vi vill också att de urbefolkningar som har drabbats av kärnvapnens effekter, inte minst genom provsprängningar ska får erkännande. Många stater har lyft de aspekter som vi har efterlyst och vi förväntar oss ett betydligt starkare preambel när förhandlingens ordförande Elayne Whyte förhoppningsvis presenterar det i veckan.
Under fredagseftermiddagen övergick staterna till att diskutera core obligations, alltså själva de aktiviteter som avtalet ska förbjuda. Enligt utkastet ska det vara förbjuda att utveckla, tillverka, på annat sätt anskaffa, inneha eller lagerföra kärnvapen. Det ska också vara förbjudet att överföra kärnvapen eller kontroll över kärnvapen, både direkt och indirekt samt att ta emot kärnvapen eller kontroll över kärnvapen. Det ska vidare vara förbjudet att använda och provspränga kärnvapen. Och sist men inte minst ska det vara förbjudet att assistera, uppmuntra, förmå någon på något sätt till några aktiviteter som är förbjudna enligt detta avtal.
I samarbete med ICAN driver vi att det även ska vara förbjudet att engagera sig åt militär planering av att använda kärnvapen och även att förbereda för att använda kärnvapen, på samma sätt som detta är förbjudet i kemvapenkonventionen. Detta skulle vara ett effektivt sätt för att Nato-stater ska ta avstånd från Natos kärnvapendoktrin och även komma åt hot om kärnvapenanvändning och avskräckningsbyggande säkerhetsdoktriner. Vi menar även att det bör uttryckligen vara förbjudet att finansiera förbjudna aktiviteter. Detta skulle vara ett bra sätt för icke-kärnvapenstater att rent praktiskt försvåra för kärnvapenindustrin och komplettera och förstärka förbudet mot att assistans väl.
ICAN och övrigt civilsamhälle håller anföranden om civilsamhällets syn på de olika delarna av avtalet och det har varit uppskattade inslag hos staterna. Vi fortsätter att ge vår input och driva våra prioriterade frågor.
På plats här i New York är vi både anställda och ideellt aktiva läkare och vi arbetar hårt tillsammans med ICAN med att prata med stater, uppdatera och kommunicera i sociala media. Men vi arbetar även med att föra en dialog med den svenska delegationen som leds av nedrustningsambassadör Eva Walder och ta anteckningar och rapportera tex genom denna blogg och spela in intervjuer och diskussioner till Atombombspodden.
Glöm inte att hålla bloggen, vår Facebook och Instagram under bevakning så att du inte missar vad som händer här under förhandlingarna av ett globalt förbud mot kärnvapen!
Josefin Lind