Taktiska kärnvapen
Frågan om taktiska kärnvapen har dykt upp i debatten både i samband med Rysslands hot om att använda kärnvapen och i debatten kring ett eventuellt svenskt medlemskap i Nato.
Termen taktiska kärnvapen refererar till hur lång räckvidd vapnen har, definitionen är ungefär upp till 50 mils räckvidd, de kan även kallas icke-strategiska eller slagfältsvapen. I debatten diskuteras ibland taktiska kärnvapen som att de kan nå över hela Europa, det är då egentligen strategiska kärnvapen som åsyftas.
Taktiska kärnvapen kan ha lägre sprängstyrka än ett ”genomsnittligt” kärnvapen och börjar från 0,3 kt trotyl, men kan vara ända upp till 100 kt trotyl. Jämföras bör med atombomben som tillintetgjorde Hiroshima 1945 med en sprängstyrka på 15 kt trotyl. 0,3 kt trotyl är minst 30 gånger starkare än dagens konventionella bomber.
Taktiska kärnvapen är inga små användbara precisionsvapen, de utstrålar motsvarande radioaktiv strålning och nedfall, vilket är extremt svårstyrt. De orsakar också elektromagnetisk puls som kan slå ut avancerad tekniks utrustning och kommunikationsmedel.
Taktiska kärnvapen är inte heller tillåtna enligt krigets lagar, de träffar urskiljningslöst och drabbar civila i hög grad. Vi kan inte se hur de taktiska kärnvapnen som finns utplacerade i Europa har varit användbara utan har snarare eskalerat situationen.
Om ett land blir attackerat och om kärnvapen används har det ringa betydelse ifall vapenbäraren har haft kort eller lång räckvidd när situationen riskerar att eskalera till ett kärnvapenkrig.