RAPPORT FRÅN GENERALFÖRSAMLINGENS FÖRSTA UTSKOTT 2019

Varje år träffas Generalförsamlingen under fyra veckor på FN i New York. Arbetet delas upp i olika utskott och nedrustning diskuteras i församlingens första utskott.

Nedan sammanfattas några framträdande teman och trender under årets möte inom det första utskottet i FN:s generalförsamling.

  1. En ovilja att erkänna tidigare beslutade åtaganden inom NPT.

I diskussioner och omröstningar kring olika resolutioner inom första utskottet blev det tydligt att kärnvapenstaterna alltmer försöker undvika och underminera tidigare beslutade åtaganden inom NPT.

Framförallt handlar detta om åtaganden rörande nedrustning som antagits vid NPT:s översynskonferenser med konsensus, senast 2010. Denna strategi tog sig uttryck bl.a. i diskussioner om resolution L.47/Rev.1, “Joint Courses of Action and Future- oriented Dialogue towards a without nuclear weapons” som sedan flera år tillbaka läggs fram i första utskottet av Japan. Resolutionen har under tidigare år inkluderat referenser till konsensusbeslut om NPT:s genomförande och starkt språk om humanitära perspektiv på kärnvapen. I årets version av resolutionen saknades dock viktiga referenser till tidigare NPT-beslut, i syfte att blidka kärnvapenstater. Detta ledde till debatt och kritik från kärnvapenfria stater som kräver nedrustning.

I relation till en annan resolution om nedrustning (A/C.1/74/L.19) röstade USA, Storbritannien och Frankriker emot följande formulering:

”Underlines the importance of the unequivocal undertaking by the nuclear-weapon States, in the Final Document of the 2000 Review Conference of the Parties to the Treaty on the Non-Proliferation of Nuclear Weapons, to accomplish the total elimination of their nuclear arsenals leading to nuclear disarmament, to which all States parties are committed under article VI of the Treaty,and the reaffirmation by the States parties that the total elimination of nuclear weapons is the only absolute guarantee against the use or threat of use of nuclear weapons”.

Ryssland och Kina röstade bland annat nej till språk om att ”facilitate efforts on nuclear disarmament and non-proliferation education, inter alia, efforts in which the young generation can actively engage, as well as to raise awareness of the realities of the use of nuclear weapons, including through, among others, visits by leaders, youth and others to and interactions with communities and people, including the hibakusha”.

Att kärnvapenstater röstar emot viktiga normativa målsättningar, och emot åtaganden som de tidigare gjort inom NPT, är oacceptabelt och innebär en underminering av NPT som ett viktigt verktyg i den internationella kärnvapenpolitiken.

  1. Kärnvapenstater försöker villkora genomförandet av NPT och nedrustning.

Traditionellt har Sverige inte accepterat att kärnvapenstater motiverar sina vapeninnehav med säkerhetspolitiska argument. Sveriges linje har istället varit att kärnvapen hotar nationell och global säkerhet och att nedrustning behövs för att främja säkerheten. Idag utmanas denna position när kärnvapenstater försöker driva igenom nya initiativ, framförallt USA:s Creating an Environment for Nuclear Disarmament, CEND. CEND kräver att det internationella samfundet ska fokusera på ”de underliggande säkerhetsproblemen som ledder till kärnvapenproduktion i första hand”. På så viss villkoras genomförandet av NPT:s bindande beslut om nedrustning till vissa odefinierade förbätttringar i det internationella säkerhetsläget, istället för att nedrustning som en förtroendeskapande och säkerhetsskapande metod. Detta legitimerar kärnvapen som ett säkerhetsskapande tillvägagångsätt och riskerar att underminera NPT, underbygga upprustning och förhindra nedrustning. Under första utskottet kritiserade flera kärnvapenfria stater dessa försök från kärnvapenstater att villkora genomförandet av NPT.

  1. Vad vill Sverige?

Sverige fortsatte under första utskottet att driva sitt initiativ ”stepping stones” som går ut på att bryta ner kärnvapennedrustning till mindre delmål, så kallade ”realistiska” steg som ”kan nås även när tilliten är som lägst”. Detta innebär att länder ska utforska andra vägar till kärnvapennedrustning som att reducera kärnvapen i militära doktriner och öka transparensen. Detta är en metod som prövats flera gånger utan att lyckas. Tidigare har strategin kallats för”step-by-step” och ”building blocks” och drivits av kärnvapenstaterna och deras allierade. Hittills har sådana initiativ inte lett till nedrustning.

Det svenska initiativet ”stepping stones” fokuserar på de åtgärder som länderna redan kommit överens om under NPT-förhandlingarna redan 2000 och 2010. Under första utskottet har de länder som öppet välkomnat Sveriges ”Stepping stone”-initiativ varit kärnvapenstaterna och deras allierade som Storbritannien, Australien och Kanada.

  1. Inför NPT RevCon

I april/maj 2020 möts NPT-staterna i New York för en översynskonferens (Review Conference, RevCon) inom NPT. RevCon äger rum vart femte år och syftar till att utvärdera genomförandet av NPT under de senaste fem åren. Diskussionerna under första utskottet belyser flera viktiga frågor inför NPT RevCon, så som:

  • Sverige får inte acceptera att tidigare beslutade åtaganden inom NPT ignoreras och försvagas. Detta inkluderar såväl humanitära referenser som nedrustningsåtaganden med mera.
  • Kärnvapenfria stater måste stå emot kärnvapenstaters försök att villkora sina skyldigheter inom NPT till att säkerhetsläget först måste förbättras på ett odefinierat sätt. Folkrätten bygger på att avtal respekteras och genomförs över tid – inte vattnas ur och villkoras.