”Avskaffa kärnvapnen innan de avskaffar oss”

Det berättas att det var på en­­­­ kardiologikonferens de träffades första gången, amerikanen Bernard Lown och ryssen Jevgenij Tjazov. Kalla kriget slog ständigt nya köldrekord. Båda fruktade att deras patienter skulle dö, inte av en hjärtattack utan av en kärnvapenattack.

Deras möte kom att bli fröet till International Physicians for the Prevention of Nuclear War, IPPNW. Med viral hastighet spred sig läkarnas budskap runt jorden. Kärnvapenkriget liknades vid en farsot – människornas sista – som måste förebyggas med alla medel. Med liv och hälsa som övergripande mål var fred och nedrustning en gemensam angelägenhet för stormakterna. Budskapet gjorde starkt intryck på ledarna i Sovjet och USA. I Sverige bildades Svenska Läkare mot Kärnvapen 1981 och tusentals läkare anslöt sig. För sina insatser belönades IPPNW med Nobels fredpris 1985.

Ännu i dag håller WHO kärnvapnen för det största enskilda hotet mot människors hälsa. Ett fåtal länder tar sig rätten att med över 16 000 kärnvapen riskera hela vår civilisation. Av dessa vapen står 1 800 i beredskap för omedelbar avfyring. I en tid av ökad spänning riskerar ett missförstånd eller en provokation att utlösa ett krig som snabbt kan eskalera till att omfatta kärnvapen. Katastrofen vore total.

Kärnvapen är massförstörelsevapen konstruerade att i ett slag förinta städer och deras invånare. De gör inte skillnad på stridande och civila. Förödelsen känner vi från Hiroshima och Nagasaki; de som inte omedelbart förångas eller slits sönder av tryckvågen drabbas av bränn- och strålningsskador med plågsamma, letala förlopp. Vilka ska komma till undsättning när sjukhusen är i ruiner och läkarna döda eller skadade?

Även de indirekta konsekvenserna är omfattande och svåröverblickbara. Nyare klimatforskning har visat att även ett relativt begränsat kärnvapenkrig, t.ex. mellan Indien och Pakistan, skulle få globala klimatkonsekvenser med ett decennielångt dis av allt sot från de förbrända städerna. Jordbruket skulle påverkas så att två miljarder människor skulle befaras dö av svält.

Det går inte att förbereda ett samhälle för kärnvapenkrigets humanitära konsekvenser. Medicinen heter prevention. Som många av oss är bekanta med, är preventionsarbete inte en quick fix. Det tarvas beslutsamhet, uthållighet och en bra plan.

Sedan några år arbetar vi i Svenska läkare mot kärnvapen med att få till stånd ett globalt förbud mot kärnvapen. Andra massförstörelsevapen, som kemiska och biologiska vapen, har redan förbjudits. Att kärnvapen ännu är lagliga utgör en oacceptabel anomali. Genom ett förbud skulle icke-spridningsavtalet få ett behövligt komplement. Förutsättningar skulle skapas för ett legalt ramverk för en skyndsam, kontrollerad och vidmakthållen avrustning.

Vi tror att Sverige kan spela en viktig roll. De senaste åren har Sverige dock ställt sig avvaktande till den process som kommit att kallas det humanitära initiativet och som påbörjades med en statskonferens i Oslo 2013. Med avstamp i de oacceptabla humanitära konsekvenserna har de kärnvapenfria länderna kunnat samlas för att finna vägar mot en kärnvapenfri värld. Den nya regeringen har sagt sig stå bakom initiativet och utrikesminister Wallström lyfter ofta fram det humanitära perspektivet när hon talar om kärnvapen. Vart femte år sker en översyn av ickespridningsavtalet (NPT) under närvaro av diplomater och representanter från de stater som är medlemmar i NPT. Förväntningarna på Sverige inför vårens översynskonferens i New York är höga. Det är tid att låta ord bli handling. Vi kommer vara på plats för att bevaka och rapportera.

Läkare har fortfarande en viktig roll att spela i nedrustningsfrågan. Vårt mandat är värnandet om alla människors liv och hälsa, vilket leder oss till slutsatsen att kärnvapen måste avskaffas innan de avskaffar oss.