Blogg: Nedrustningsnationen Sverige är ett minne blott

När världen står inför ett vägskäl, när risken för kärnvapenanvändning är högre än någonsin, väljer Sveriges regering kärnvapenavskräckning istället för kärnvapennedrustning. Det är en tydlig signal, att det Sverige som en gång fanns, en ledande nation för nedrustning och icke-spridning, nu är ett minne blott.

Det känns nästan poetiskt på något sätt. Det som en gång har varit kommer inte igen. Det Sverige, som var en humanitär stormakt, drivande för kärnvapennedrustning, tog initiativ till förhandlingar och var som en nagel i ögat på kärnvapenstaterna finns inte längre. Kanske beror det på dagens säkerhetsläge, att vi lever i en annan tid, som har präglat politiken. Att Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard knappt ägnade en minut åt kärnvapen och inte ens nämnde de katastrofala humanitära konsekvenserna vid sin första utrikespolitiska deklaration är bara ytterligare ett steg i nedmonteringen av nedrustningspolitiken. Det är ändå förunderligt att Sverige mitt under ett brinnande kallt krig kunde vara högljudd för nedrustning och återhållsamhet, men inte idag.

I år markerar vi 80 år sedan kärnvapen ödelade de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki. 80 år är en lång tid att leva under det existentiella hotet av kärnvapen, det får vara nog nu. Men detta andas inte utrikesministern ett ord om.

Ingenting kan vara för evigt. Men vissa grundprinciper borde aldrig ha kunnat lämna politiken, som att vara en stark röst för nedrustning och multilateralismen när världen behöver det som mest. Eller vara en sansad röst för avspänning i tider av oro och krigshets. Dessa grundprinciper finns inte kvar. Sveriges regering kan uppenbarligen inte ens delta som observatör till ett statspartsmöte på FN om kärnvapennedrustning.

När statsparterna till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen samlas i New York nästa vecka (3–7 mars) kommer Sveriges bänk att stå tom. Precis som den gjorde under det andra statspartsmötet 2023. Dåvarande utrikesminister Billström sa då att kärnvapenförbudet inte är förenligt med Natomedlemskapet och detta uttalande visar enbart att regeringen väljer att hellre lägga svenska folkets säkerhet i USA:s kärnvapenarsenaler än i FN:s nedrustningsarbete. Att delta som observatör på mötet är inget som förpliktigar. Det är inget som skadar Sveriges trovärdighet inom Nato, snarare tvärtom, det visar öppenhet och att Sverige är konsekvent och vågar stå för sin egen utrikespolitik. Att regeringen är så rädda för att ens beblanda sig med kärnvapenförbudet säger något om hur Sverige har förändrats.

Sverige har nu valt väg, istället för nedrustning väljer regeringen avskräckning, det är att kasta 80 års hårt arbete för kärnvapennedrustning i soptunnan. Sverige bör, trots Natomedlemskap, observera alla möten som handlar om kärnvapen och värna alla multilaterala processer för en säkrare värld och en värld fri från kärnvapen. Kommande generationer kommer döma oss.

Vi i Läkare mot Kärnvapen kommer tillsammans med en stor delegation från den internationella läkarrörelsen mot kärnvapen och atombombsöverlevare att delta på statspartsmötet. Vi kommer följa diskussionerna och se till att statsparterna håller vad de lovat.

Att vi lever i en orolig tid är det nog ingen som har missat, där risken för en kärnvapenkatastrof har ökat markant. Vi vet att det inte går att tro att kärnvapenavskräckningen skapar säkerhet och vi vet att om kärnvapen används skulle det genast orsaka en akut katastrofal humanitär situation, en situation, som ingen stat, organisation eller sjukvårdssystem kan hantera. Om Sveriges regering hade lyssnat till fakta och experter, då hade de nog agerat annorlunda när det kommer till kärnvapen.