Debatt: Vi kan inte tillåta kärnvapen på svensk mark

När Sverige utan förbehåll underkastar sig Natos kärnvapendoktrin, som inte ens utesluter att använda kärnvapen först, är det ett medgivande till kärnvapen. Vi skriver på Altinget Debatt! Läs artikeln nedan.

Sveriges en gång i tiden så stolta nedrustningspolitik håller på att byta skepnad. Statsministerns besked om att Sverige ska gå med i Nato utan förbehåll om kärnvapen är både ett löftesbrott och ett farligt bejakande av kärnvapen. Om Sverige ska ha någon trovärdighet kvar måste regeringen bevisa att Sverige fortfarande har några principer kvar när det gäller kärnvapen.I samband med Sveriges Natoansökan i våras slöt Ulf Kristersson upp bakom den dåvarande regeringens löfte om att inga kärnvapen ska tillåtas på svenskt territorium. Med förra veckans besked blev detta ovisst. I stället vill den nya regeringen att svenska folket ska nöja sig med möjligheten att frågan diskuteras när Sverige väl blivit medlem i Nato och förlita sig på att Sverige kommer att förbli kärnvapenfritt.

Sverige blir en potentiell måltavla

Att skjuta beslutet på framtiden är både ansvarslöst och ett svek som försätter det svenska folket i ovisshet. När världen står inför det allvarligaste hotet på decennier om en kärnvapenkatastrof är det riskfyllt att hålla dörren på glänt för kärnvapen. Det spär på det redan spända säkerhetsläget och gör Sverige till en potentiell måltavla. Dessutom underminerar det icke-spridningsavtalet att öppna för spridning av kärnvapen till fler länder.

Samtidigt handlar frågan om mycket mer än kärnvapen på svensk mark – Sveriges inställning till kärnvapen överhuvudtaget. Natomedlemskapet öppnar upp för närkontakt med kärnvapen på en mängd olika sätt. Ska Sverige delta i övningar och planering för att använda kärnvapen? Ska svensk militär eskortera kärnvapenbestyckade flygplan? Och kanske allra viktigast, är vi verkligen beredda att legitimera och understödja användning av kärnvapen? Kan vi med hedern i behåll stå bakom Natos kärnvapendoktrin?

En falsk trygghet

Sverige är numera ett av de länder som klamrar sig fast vid en idé om att kärnvapen skyddar oss. Men det är en falsk trygghet. När Sverige utan förbehåll underkastar sig Natos kärnvapendoktrin, som inte ens utesluter att använda kärnvapen först, är det ett medgivande av kärnvapen. Det riskerar att eskalera spänningar och legitimera Rysslands, och andra länders, kärnvapenhot. I förlängningen rättfärdigar det också de humanitära konsekvenser som all användning av kärnvapen – taktiska som strategiska – innebär. En enda kärnvapenexplosion är en humanitär katastrof som ingen stat kan hantera. Om Nato skulle besluta om en kärnvapenattack kan Sverige bli medskyldigt till hundratusentals människors död och lidande.

Sverige kan ta en viktig roll i Nato – den som visar att det är möjligt att vara Natomedlem och samtidigt undantagslöst ta avstånd från kärnvapen. Både den nuvarande och förra regeringen har lovat att Sveriges arbete för nedrustning inte ska påverkas av Natomedlemskapet och beskrivit möjligheterna att fortsätta arbetet som goda.

Klargör avståndstagandet från kärnvapen

Om vi vill fortsätta vara en trovärdig aktör för nedrustning måste regeringen klargöra sitt avståndstagande från kärnvapen och att de aldrig får användas i vårt namn. Då kan vi varken tillåta kärnvapen på svenskt territorium, vare sig i freds- eller krigstid, eller några andra kärnvapenrelaterade aktiviteter. Kärnvapen på territoriet är inget som krävs av Nato. Däremot kommer pressen på vår medverkan i andra aktiviteter troligen att vara hög.

Det svenska folket behöver och förtjänar garantier. Nationell lagstiftning är ett alternativ som säkerställer Sveriges position för framtiden.

Att gå med i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen, som både förbjuder alla kärnvapenrelaterade aktiviteter och innebär ett starkt ställningstagande mot kärnvapen, vore den mest allomfattande garanten.