Första veckan av NPT PrepCom

Debatten präglades av upprepningar, upprepningar och upprepningar, vilket betyder att det var svårt att behålla koncentrationen. Om jag hade fått en krona för varje gång en stat sa ”NPT is the cornerstone” så skulle jag nu ha rätt mycket pengar i min ficka. Men med det sagt så betyder det inte att NPT inte är ett viktigt avtal, för det är det. Det är bara svårt att motivera sig att vara närvarande när staterna maler på samma ord anförande efter anförande.

Är det så att staterna är tvungna att upprepa samma ord för att visa på att de inte försöker underminera NPT? Jag förstår poängen med att visa att avtalet är viktigt och visa på sin samarbetsförmåga och vilja att komma framåt. Men det är just det, att NPT kommer inte framåt, i alla fall inte när det kommer till nedrustning.

NPT bygger på en diskriminerande grund som utgör en skillnad mellan stater – de som har kärnvapen och de som inte har kärnvapen. Det är kärnvapenstaterna som sätter agendan om vem som får synas och vem som får komma till tals. Det handlar om representation, en viktig aspekt i den svenska feministiska utrikespolitiken och ett verktyg för att förändra.

Kärnvapenstaterna uttryckte självklart motstånd mot förbudet, men inte lika uttryckligt som under första utskottet förra året och inte alls som under förbudsförhandlingarna i mars. Detta kanske kommer att ändras under den kommande och sista veckan. Vi kommer följa nästa vecka hemifrån och hålla er uppdaterade.

Det känns dock fantastiskt att vi om lite mer om en månad kommer vi befinna oss i New York för de fortsatta förbudsförhandlingarna. Så det är tur att det händer något i alla fall!

Disclaimer
Svenska Läkare mot Kärnvapen står nödvändigtvis inte för de åsikter och resonemang som bloggförfattaren framför.