Nedräkningen har börjat för NPT:s översynskonferens

I och med Rysslands folkrättsvidriga invasion av Ukraina har även den diplomatiska arenan förändrats. Frågor kvarstår om Ryssland kan fortsätta vara en del av icke-spridningsavtalet som en trovärdig och seriös kärnvapenstat och om ryska diplomater ens kommer att släppas in i New York där översynskonferensen kommer att hållas. Hur ska statsparterna agera för att säkerställa avtalets framtid? I början av januari 2022 gjorde  de fem kärnvapenstaterna inom icke-spridningsavtalet ett gemensamt uttalande om att ett kärnvapenkrig aldrig kan vinnas och aldrig får utkämpas. Men bara någon månad senare höjde Rysslands president Vladimir Putin beredskapen för landets kärnvapen och hotade om att använda kärnvapen, och därmed ökade risken för kärnvapenkrig. Vilka effekter får det på icke-spridningsavtalet?

Mycket är fortfarande oklart kring hur Sverige kommer att agera och bete sig med anledning av ansökan till Nato. Till översynskonferensen träder Sverige in som en annan aktör än någonsin tidigare, nämligen som en stat som officiellt stödjer kärnvapen, kärnvapenpolicies, avskräckning och att använda och att hota om att använda kärnvapen. Hur Sverige med trovärdighet samtidigt ska vara en tydlig aktör för nedrustning återstår att se. Under möte med civilsamhället 14 juni tydliggjorde utrikesminister Linde att Sverige i förhandlingarna med Nato kommer tydliggöra att kärnvapen inte accepteras på svenskt territorium eller på utländska fartyg/flygplan/etc. En viktig uppgift för Sverige blir att göra detta allmänt känt, att under översynskonferensen tydliggöra detta ställningstagande så det blir tydligt för alla stater, och öka chansen att det blir beständigt över tid – även vid andra regeringsformer.

En annan intressant sak att följa under översynskonferensen är hur kärnvapenstaterna kommer att agera nu när FN:s kärnvapenförbud trätt ikraft? 2019, då statsparterna senast möttes inom avtalet, tydde allt på att kärnvapenstaterna kände en ökad press efter det humanitära initiativet och FN:s kärnvapenförbud. Deras ovilja mot kärnvapenförbudet lär inte ha ändrats på dom här tre åren tyvärr men sannolikt påverkar det ändå dem.

I våras ställde vi några frågor till Ray Acheson på Reaching Critical Will om icke-spridningsavtalets framtid, nedan kommer ett axplock och vill ni läsa hela intervjun så hittar ni den i Läkare mot Kärnvapen 166.

NPT har nu skjutits upp flera gånger. Vad kan det få för konsekvenser på lång sikt?

– Det är inte idealiskt för arbetet för kärnvapennedrustning och icke-spridning. Översynskonferenser, om framgångsrika, är där regeringar kommer överens om åtaganden som ska genomföras under de kommande åren. Konferenserna utgör också en möjlighet till samtal och förhandlingar om kärnvapenkontrollfrågor såsom transparens och andra åtgärder. Detta är särskilt viktigt i tider när spänningarna mellan kärnvapenstaterna ökar då det är absolut nödvändigt med dialog och diplomati.

Det finns också risk att respekten för tidigare åtaganden har urholkats så mycket under de senaste åren att kärnvapenstaterna kommer att försöka frångå tidigare överenskomna åtaganden eller vägra att förbinda sig till nya. Med tanke på att överenskommelserna från 2000 och 2010 års översynskonferenser fortfarande är ouppfyllda är det oklart vad de skulle kunna komma överens nu eller vad det betyder i realiteten. Det är dock inte att översynskonferensen skjutits upp ett flertal gånger som bör hållas ansvarigt för att NPT undermineras, det stora misslyckandet är att kärnvapenstaterna inte fullföljer varken sina legalt bindande åtaganden eller politiska löften om nedrustning.

Alla fem kärnvapenstater i NPT håller på att uppgradera sina arsenaler. Har uppskjutandet av översynskonferensen några konsekvenser för den pågående kapprustningen?

– Såväl alla fem kärnvapenstater inom NPT som de fyra utanför ägnar sig åt både modernisering och utbyggnad av sina kärnvapenarsenaler. Detta undergräver fullständigt arbetet kärnvapennedrustningen. I själva verket pågår det för närvarande ingen nedrustning; istället driver kapprustningen oss vidare mot användningen av kärnvapen. Tidigare översynskonferenser av NPT har inte haft någon påverkan på kärnvapenstaternas moderniseringsprogram. År 2010, även när översynskonferensen antog en handlingsplan för nedrustning tillkännagav USA miljarder dollar för modernisering av sin kärnvapenarsenal.

Problemet med NPT är att kärnvapenstaterna behandlar det som att avtalet legitimerar innehavet av kärnvapen. Så länge detta perspektiv består kommer det att vara osannolikt att överenskommelser inom ramen för NPT kommer att främja nedrustning eller förhindra en kapprustning, även om alla statsparter är juridiskt bundna att eftersträva och uppnå dessa mål.

Som du ser det, har NPT en framtid och vad krävs för att avtalet ska fortsätta vara ett centralt avtal?

– För att NPT ska ha en framtid som ett centralt avtal för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen måste kärnvapenstaterna omedelbart börja uppfylla – på verifierbara, tidsbundna sätt – sina skyldigheter enligt artikel VI för kärnvapennedrustning och de relevanta åtagandena som gjordes 1995, 2000 och 2010. Precis som staterna inom NPT har allmänt accepterat fördraget om förbud mot kärnvapenprov (CTBT) som en mekanism för genomförande av NPT, bör de också stödja och ansluta sig till konventionen om förbud mot kärnvapen (TPNW), som erkänner att förbud är en del av processen för eliminering av kärnvapen, som föreskrivs av NPT.

Det krävs också att avtalet implementeras; utan detta kommer trovärdigheten att fortsätta att urholkas. Det är också av stor vikt att civilsamhällets roll under konferenserna inte urholkas, att de restriktioner som krävts på grund av pandemin inte cementeras för framtiden. Det är civilsamhället som håller staterna ansvariga för sina åtaganden, löften och ageranden. Utan civilsamhällets press skulle det bli svårare för diplomater att stå upp gentemot varandra vilket har en direkt påverkan på slutresultatet. Civilsamhällets deltagande är också en garant för transparensen av såväl avtalet som staters ageranden.

Läkare mot Kärnvapens fem förväntningar på NPT:s översynskonferens:

1. Varje form av slutdokument som ett minimum måste reflektera tidigare beslutade formuleringar om humanitära konsekvenser av kärnvapen från 2010. Vidare bör uttalanden finnas med som reflekterar insikter och slutsatser från de tre konferenser som arrangerades 2013–2014 inom ramen för det humanitära initiativet för kärnvapennedrustning.
2. NPT:s artikel VI om nedrustning ska tydliggöras, liksom att tidigare beslutade åtaganden inom NPT:s översynscykler är gällande och ska implementeras skyndsamt och villkorslöst som en säkerhetsfrämjande åtgärd ur såväl nationellt som globalt perspektiv.
3. Allt slags modernisering/uppgradering och upprustning av kärnvapen och tillhörande system måste fördöma liksom kvantitativa ökningar av kärnvapenarsenaler, och inte minst framtagandet av vad kärnvapenstaterna kallar low yield, more survivable nuclear weapons, ”små” och mer ”överlevnadsbara” kärnvapen.
4. Vi måste ta tydligt avstånd från användning och hot om användning av kärnvapen, liksom från kärnvapendelning, och uppmana alla NPT:s medlemsstater att inta samma position.
5. Staterna bör välkomna antagandet av FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen (TPNW) samt eventuella formuleringar om att NPT och TPNW är ömsesidigt förstärkande och inte står i motsättning till varandra.

Bild på Ray Acheson av Alexander Papis för ICAN, 19 juni 2022.