72 minuter till apokalypsen

I sin nya bok “Kärnvapenkrig – ett scenario” skildrar författaren Annie Jacobsen det potentiella händelseförlopp som inga världsledare vill tala öppet om – men som när som helst kan bli verklighet. Läs David Victorins summering av boken.

Titel: Kärnvapenkrig – ett scenario
Författare: Annie Jacobsen
Utgivningsår: 2024
Översättning: Daniel Helsing

Den amerikanska journalisten Annie Jacobsen har utforskat teknologierna, säkerhetssystemen, planerna och riskerna för hur ett kärnvapenkrig skulle kunna bryta ut. I sin nya bok “Kärnvapenkrig – ett scenario” skildrar hon det potentiella händelseförlopp som inga världsledare vill tala öppet om – men som när som helst kan bli verklighet.

Boken beskriver ett hypotetiskt scenario där Nordkorea avfyrar ett kärnvapen mot Washington, D.C och USA svarar genom att avfyra 50 interkontinentala ballistiska kärnvapenmissiler (Minuteman) mot Nordkorea. Då Minutemans räckvidd inte klarar att nå runt Ryssland, behöver de gå över ryskt luftrum, något som är en central pusselbit i boken. USA:s president får inte tag på den ryska presidenten men det ryska varningssystemet (Tundra) signalerar och överskattar storleken på den förmodade attacken. Rysslands president beordrar en fullskalig kärnvapenattack mot USA och ett globalt kärnvapenkrig är ett faktum. Scenariot bygger på kända fakta om världens kärnvapenarsenaler, system och doktriner.

Minut för minut beskriver Annie Jacobsen vägen till apokalypsen. När det första kärnvapnet är avfyrat är varje steg på vägen en logisk och förutbestämd följd av tidigare händelser. Det blir tydligt hur oerhört fort det kan eskalera och att det ofta är lättare att fortsätta i förutbestämda planer och doktriner än att stanna upp. Det är underligt att tänka på att scenariot i boken, som leder till ett globalt kärnvapenkrig och förintar stora delar av världen, utspelar sig under endast 72 minuter. Det är betydligt kortare tid än det tar att läsa boken, i alla fall för undertecknad.

När system signalerar om att en attack är på väg, har en ledare bara minuter på sig att besluta om en motattack. På den tiden ska massvis med information processas från olika militärer och rådgivare, för att försöka komma fram till om det de facto handlar om inkommande kärnvapen. Jacobsen skriver om hur sovjetiska spioner under Kalla kriget fanns i närheten av amerikanska silos för att med egna ögon se om en missil avfyrades för att då hinna rapportera hem till Kreml.

”När det första kärnvapnet är avfyrat är varje steg på vägen en logisk och förutbestämd följd av tidigare händelser.”

Författaren berättar om tidigare högt uppsatta personer som John H Rubel, USA:s biträdande direktör för forskning och teknik inom försvarsområdet under Kennedyadministrationen. Han beskriver ett topphemligt möte i december 1960 på högkvarteret för det strategiska flygkommandot. Där presenterades en plan på ett anfall mot Kina och Ryssland som beräknades leda till 600 miljoner dödsoffer, 20 procent av jordens dåvarande befolkning. När han närmade sig slutet av sitt liv fick han ett behov av att berätta om hur diskussionerna fortgick i det rummet innan besluten fattades. Han drog då paralleller till Nazitysklands systematiska utrotning av judar.

”Det kändes som om jag bevittnade en liknande nedstigning i mörkrets djupa hjärta, en skymningsvärld som styrs av ett disciplinerat, noggrant och energilöst grupptänkande med målet att utplåna hälften av de människor som lever på nästan en tredjedel av jordens yta.”

Många högt uppsatta politiker och beslutsfattare i USA verkar, utifrån boken, ha uppfattningen att landet har ett effektivt missilförsvar mot en kärnvapenattack. I kontrollerade försök lyckas det dock endast i cirka hälften av fallen. Det blir uppenbart att detta system inte är något att falla tillbaka på som skydd mot en storskalig attack. Chris Fugate, tidigare chef för FEMA, den federala byrån för hantering av nödsituationer, säger i en intervju med Jacobsen: ”Man måste komma över det faktum att man efter en kärnvapenattack inte kan göra någonting för de flesta människor”. FEMA:s slogan är ”Gå in, håll dig inne, håll dig uppdaterad” vilket indirekt betyder att ingen kommer och räddar dig, du får klara dig själv.

Kärnvapenstaterna ger ofta sken av att systemet med avskräckning är robust och ger stabilitet, men boken visar tydligt hur bräcklig kärnvapenavskräckningen är. Systemet bygger på en föreställning om att ingen någonsin kommer avfyra ett kärnvapen. Samtidigt är apokalypsen endast 72 minuter bort.

Av: David Victorin, publicerad i Läkare mot Kärnvapen #176, oktober 2024