IPPNW, York och förbudet

Av: Åsa Lindström

Första veckan i september samlades medlemmar i IPPNW, International Physicians for the Prevention of Nuclear War, från hela världen i York i Storbritannien för världskongress. Nu med det i FN nyligen godkända avtalet för ett kärnvapenförbud hamnade förstås en stor del av fokus under kongressen på det.

Samtidigt i Sverige har det pågått en stundtals het debatt om Sverige ska skriva under kärnvapenförbudet. Politiker för opinionspartier såväl som flertalet ledarskribenter har gått ut med hård kritik, försvarat såväl kärnvapen som kärnvapenavskräckning och uttryckt att Sverige inte bör verka för fred och nedrustning om det går mot Natos vilja.

I York har föreläsningar, seminarier och workshops avlöst varandra för att belysa de hinder som finns för att FN-förbudet mot kärnvapen ska ratificeras av så många som möjligt samt hur vi inom Läkarrörelsen mot Kärnvapen kan påverka och framföra våra kunskaper om de medicinska konsekvenserna av kärnvapen och vikten av att kärnvapen avskaffas. Sverige kan komma att spela en viktig roll. Om Sverige står upp mot det mest destruktiva massförstörelsevapnet världen skådat och vågar stå upp för mänskligheten kan det ge mod till andra som står världens kärnvapenländer närmare att följa efter.

Inledningsvis under kongressdagarna påminde IPPNW:s ena co-president Ira Helfand om de medicinska och humanitära konsekvenserna av kärnvapen. Vi vet att följderna även av ett ”litet” begränsat kärnvapenkrig skulle vara oerhörda. Många miljoner människor skulle sannolikt dö av direkta effekter. Vi vet också, utifrån den forskning som gjorts senaste åren, att eldstormarna som uppstår av hettan och tryckvågen bildar mängder av sot som sprids över jorden. Klimatet och därmed jordbruket påverkas kraftigt. Två miljarder människor skulle riskera svälta ihjäl.

Det här är inget nytt. Det är just kunskapen om kärnvapens katastrofala humanitära effekter som banat väg för processen som lett till att FN förhandlat fram ett förbud. Men det är viktigt att påminna sig om att det är det här kärnvapen faktiskt handlar om. Särskilt när det börjat argumenteras friskt för att världen ska behålla kärnvapen.

Varje hot om kärnvapen riskerar att de används och riskerar en eskalering. Den som argumenterar för kärnvapenavskräckning och för att kärnvapen inte ska förbjudas accepterar samtidigt kärnvapens medicinska och humanitära konsekvenser. Ingen rationell människa kan rimligen göra det.

Fortsättningsvis under kongressen i York hölls workshops och seminarier om hur vi går vidare i arbetet för en kärnvapenfri värld. Nu när det historiska avtalet finns börjar det hårda arbetet för att få det undertecknat och ratificerat så att det träder i kraft. De medicinska konsekvenserna som vårt viktigaste budskap att få fram betonades. Det diskuterades hur medlemsföreningar i såväl kärnvapenfria som i kärnvapen- och kärnvapenberoende länder försöker jobba. Erfarenheter och idéer utbyttes. Från SLMK bidrog vi med inspiration genom en workshop på temat ”Don’t bank on the bomb” där vi visade hur vi i Sverige arbetat för att få banker att sluta investera i kärnvapenindustrin. Mer samarbete och koordinering av IPPNW:s aktiviteter i Europa var också en sak som diskuterades och planerades.

Glädjen var stor över kärnvapenförbudet och att vi inom IPPNW och i ICAN, International Campaign to Abolish Nuclear Weapons, spelat en viktig roll för att avtalet kommit till. En känsla fanns där av att vara med och skriva historia. Men också en drivkraft att Europa inte ska hamna efter och bromsa.

Sverige kan som sagt spela en viktig roll. Vi har en lång tradition av att verka för nedrustning och det finns skäl till det. Fler vapen i ett samhälle ger inte trygghet eller säkerhet. Det gör inte heller fler massförstörelsevapen i världen. Därför behöver såväl Sverige som resten av världens länder skriva under och ratificera FN-avtalet för ett kärnvapenförbud.