Del 1 av OEWG: Tid för förhandlingar om förbud

Av: Clara Levin, projektledare

Den 13 maj avslutades den andra sessionen av open-ended working group, OEWG, i FN i Genève. Den öppna arbetsgruppen pågick i två veckor och fokuserade på konkreta vägar framåt för kärnvapennedrustning. Mycket fokus låg på säkerhetsaspekter, det vill säga vems säkerhet som ska förespråkas, och förbud vs inte förbud. Ni kan antagligen själva tänka ut vilka stater och grupperingar som ansåg vad.

Det är fantastiska framsteg som gjorts de två veckorna som arbetsgruppen pågick och vi har sett ett skifte i diskussionen. Över hälften av de närvarande staterna talade om att ett förbud mot kärnvapen behövs, med eller utan kärnvapenstaterna. Brasilien, Argentina, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Indonesien, Malaysia, Mexiko och Zambia la tillsammans fram ett arbetspapper om att förhandlingar om ett förbud mot kärnvapen bör komma igång redan nästa år. Detta arbetspapper kommer troligtvis även läggas fram som en resolution i höst under Generalförsamlingens första utskott. Vi ser med spänning fram emot detta och kommer hålla er uppdaterade!

Precis som under första sessionen av den öppna arbetsgruppen i februari så bojkottade kärnvapenstaterna även denna session. Deras frånvaro är ett tydligt tecken på att de inte är redo att fullfölja sina skyldigheter inom icke-spridningsavtalet artikel 6 och nedrusta. Flera stater har uttryckt att alla stater som är del av icke-spridningsavtalet har ett ansvar att nedrusta. Det är en viktig poäng. Sedan icke-spridningsavtalet trädde i kraft 1970 har inga större ambitioner av kärnvapenstaterna gjorts för att minska sina arsenaler. Även om antalet stridsspetsar har minskat markant så har detta ingen större betydelse, då de kärnvapen som existerar idag är mycket mer kraftfulla än de som fanns under kalla kriget. Att kärnvapenstaterna dessutom lägger extrema summor på att modernisera sina kärnvapen är också ett tecken på att kärnvapenstaterna inte tänker fullfölja sina åtaganden.

Foto ICANUnder den öppna arbetsgruppen i Genève var det tydligt att flertalet staterna på plats inte längre godtar kärnvapenstaternas ignorans och att något måste ske. Andra stater, medlemmar i Nato och stater under USAs kärnvapenparaply (mer specifikt Australien, Belgien, Bulgarien, Kanada, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Italien, Japan, Lettland, Litauen, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien och Spanien) la tillsammans fram ett arbetspapper om ”The Progressive Approach”. Detta “progressiva förslag” är i stort sett inget nytt, utan handlar om minskning av arsenaler, effektiv verifikation med mera. Det handlar om ”building blocks”, precis samma förslag som varit uppe på tapeten länge utan att knappt någon framgång nåtts. Med andra ord är detta arbetspapper inget progressivt, utan snarare bakåtsträvande och ett förhalande av processen framåt.

Vi kan inte fortsätta gå runt i cirklar. Det är dags för något att hända och tiden för det är nu inne. Avslutar med några kloka ord från Reaching Critical Will ”Ridding the world of nuclear weapons will take courage. It will take leadership by states free of nuclear weapons. But it is achievable, feasible, and practical. It can be crafted in such a way to establish a comprehensive set of prohibitions and provide a framework under which the elimination of nuclear weapons can be pursued. And it is necessary.”

Fortsättning följer.