Att förvalta ett förtroende – SLMK och Natodebatten

Vad innebär det att förvalta ett förtroende? Den frågan finns alltid med oss som arbetar med patienter, i klinisk tjänst eller i forskning. Att till exempel låta sig sövas, och därmed överlämna livsuppehållande funktioner i en främmande människas händer, kräver ett närmast ofattbart stort mått av förtroende. Också att inta ett läkemedel dag efter dag – trots att man kanske inte upplever sig det minsta sjuk – tarvar förtroende för läkarkåren, vetenskapen och läkemedelsindustrin. Utan förtroende är ingen läkekonst möjlig.

Den tragedi som blottlagts kring kirurgen Paolo Macchiarinis verksamhet, som Bo Risberg i Läkartidningen så träffande beskrivit som ”den medicinska etikens fullständiga härdsmälta”, tror jag inte lämnar någon oberörd. Själv i början av mina forskarstudier och kliniskt verksam som läkare, ser jag stora problem torna upp sig. Utan förtroende är ingen medicinsk forskning möjlig.

I vår tjänst som läkare förvaltar vi ett stort förtroende. Inför detta måste man böja sig i ödmjukhet. Beslutsfattare och allmänhet förväntar sig att vi har belägg för det vi påstår – och att vi tillämpar denna vetenskap med människornas bästa för ögonen. Läkekonst är i bästa fall vetenskap och människokärlek i skönaste förening.

Detta förtroende gäller oss även när vi i kraft av vår yrkesidentitet arbetar för kärnvapennedrustning. Vi brukar framhålla att vi inte är fredsaktivister som råkar vara läkare – utan att vi arbetar för nedrustning just för att vi är läkare. Med vår medicinska vetenskap i ryggen kan vi kraftfullt argumentera för det oförsvarbara i att använda – eller hota att använda – kärnvapen.

Mitt i julstressen damp det ner ett brev hos alla medlemmar. Vi i styrelsen hade under lång tid brottats med frågan huruvida SLMK borde ta ställning i frågan om ett svenskt Natomedlemskap. Frågan hade aktualiserats ett flertal tillfällen de senaste åren både internt och från andra föreningar och organisationer. Flera gånger diskuterade vi frågan i styrelsen. Utgångspunkten för diskussionen isolerades till kärnvapenaspekten av militäralliansen; vid ett Natomedlemskap skulle Sverige vara en del i den strategiska kärnvapenplaneringen. Räckte detta faktum för att SLMK som organisation offentligt skulle argumentera mot en svensk anslutning till militäralliansen? Även om vår diskussion hade föranletts av den svenska Natodebatten, ville vi poängtera att ett principbeslut skulle gälla varje militärallians där kärnvapen utgör en fundamental och integrerad del.

Men hur förvaltar vi allmänhetens och medlemmarnas förtroende bäst? Är det genom att ta ställning i frågan – eller är det genom att inte ta ställning? Vad är SLMK:s roll i kärnvapendebatten? Hur når vi fram med vårt budskap? Frågan var svår och vi diskuterade den ur många synvinklar. Till slut enades vi om att lägga fram en motion till årsmötet och genom ett utskick be om medlemmarnas uppfattning i frågan.

Svaren strömmade in och med stor behållning läste styrelsen och jag de över hundra reflektioner som medlemmar tog sig tid att skicka in. I slutändan var det cirka fyra procent som hade svarat. De flesta var positiva till att SLMK skulle ta ställning mot ett svenskt Natomedlemskap, men när endast fyra procent har uttryckt sin uppfattning är det vanskligt att dra för stora slutsatser.

Att föreningens politiska oberoende är en viktig princip för medlemmarna står helt klart. Cirka en fjärdedel av de som svarade på brevet uttryckte en skarp ovilja mot att SLMK skulle ta ställning i frågan om ett svenskt medlemskap i Nato eller någon annan militärallians där kärnvapen är en fundamental del. De framhöll risken med att ett ställningstagande skulle uppfattas som ett partipolitiskt ställningstagande och att detta därmed skulle försvaga SLMK:s starka oberoende.

Alltsedan SLMK grundades har vi varit en enfrågeförening. När många andra föreningar breddat sina agendor har vi fortsatt arbeta enkom med kärnvapen. Målet har dels varit att kunna samla så många läkare som möjligt, oberoende av partipolitisk uppfattning eller ideologi, men också att bibehålla en hög kompetens och trovärdighet inom detta område. Detta har visat sig vara en framgångsrik strategi för vår förening, som har hållit ihop i över trettio år och fortfarande idag har ett betydande medlemsantal. Vi sätter en ära i att vara partipolitiskt neutrala och tror oss vara respekterade i alla politiska läger.

Själv tar jag denna oro för en partipolitisering på stort allvar. Till varje pris bör vi undvika att skapa splittring och polarisering i vår förening, vilket vi hittills lyckats undvika. Det skulle riskera att försvaga oss och därmed dämpa vår starka röst för nedrustning. Under hösten har också frågan om ett Natomedlemskap kommit att partipolitiseras tydligare än förut. Även om vårt beslut inte skulle vara föranlett av ett partipolitiskt ställningstagande skulle risken vara överhängande att det skulle uppfattas så.

Mot bakgrund av den samlade reaktionen från medlemmarna och en ny omprövning av argumenten, fann jag mig själv – och många andra i styrelsen – på årsmötet argumentera för att motionen skulle avslås. Jag tror att vår förening kan vara mer slagkraftig i vår argumentation utan att ha kedjat fast oss vid en hållning i Natofrågan. På så sätt är vårt mandat att fortsätta upplysa om de medicinska konsekvenserna av kärnvapen fortsatt starkt och orubbat. Årsmötet hade en livlig och givande diskussion i frågan och efter omröstning valde mötet med stor majoritet att avslå motionen.

Innebär detta att SLMK inte kan prata om Nato? Nej! Vi kan tala om Nato. Kärnvapen är och förblir det största omedelbara hotet mot människors hälsa – och detta hot upprätthålls genom bland annat Natos kärnvapendoktriner. Dessa har vi alltid kritiserat och kommer fortsatt att kritisera. Vi ska även fortsättningsvis belysa kärnvapenaspekten av militäralliansen och intressera oss för hur Sveriges förhållanden till kärnvapen påverkas vid ett eventuellt medlemskap. Men framförallt ska vi informera om de medicinska konsekvenserna av kärnvapenkrig. Vi tror att ingen som förstår lidandet som dessa vapen orsakar kan fortsätta plädera för deras fortbestånd. Slutsatser om ett svenskt Natomedlemskap får man själv dra när att alla andra aspekter också är sammanvägda,.

SLMK:s styrka är föreningens stora medlemsskara och ett mångårigt arbete mot kärnvapen. I dag är vi cirka 2 500 medlemmar med en gemensam uppfattning att världen vore en bättre plats utan kärnvapen. Förtroende från beslutsfattare och allmänhet är en grundsten i vår förening – utan det är inte vårt arbete möjligt. I kraft av vår profession ska vi fortsätta berätta om de medicinska konsekvenserna av kärnvapen, “så att kärnvapenkrig förhindras”, som det står i våra stadgar. Det är vetenskap och människokärlek i skön förening.

Ordförande Andreas Tolf