Blogg: Stater aktiverar steg för en kärnvapenfri värld

Tredje och sista dagen av statspartmötet för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen har just avslutats. Den österrikiska ambassadören Alexander Kmentt som var ordförande för mötet avslutade med att konstatera att statsparterna har åstadkommit något verkligt historiskt: ”Vi har antagit en kraftfull och tydlig deklaration om att vi inte accepterar status quo och att vi inte accepterar det damoklessvärd som vilar ovanför oss”. Nu startar det riktiga arbetet.

Det har varit omtumlande dagar. Så mycket känns hopplöst, allt går åt fel håll. Att då få sitta i ett rum fullt med stater som vill driva nedrustning, som står emot de mäktigaste staterna i världen och struntar i vad det kostar dem är en ynnest. Att höra stat efter stats anförande, som låter som något som ICAN har skrivit är så engagerande. Vi har hört stater hålla generella anföranden som fördömer Rysslands invasion av Ukraina och hot om kärnvapenanvändning, fördöma kärnvapenstaternas moderniseringar och om sitt engagemang för kärnvapennedrustning. Staterna har tagit stort ansvar för att sätta upp en fond för offer för kärnvapenanvändning, beslutat om logistiska och praktiska frågor och beslutat att nästa statspartsmöte blir på FN i New York 27 november – 1 december 2023, med Mexiko som ordförandeland.

Det har också varit intressant att se hur det kan gå till när stater har samma mål, många av de frågor som skulle tas upp har behandlats i olika arbetsgrupper i förväg och arbetspapper har lagts fram för att visa vägen framåt. Många ärenden har klubbats enhälligt och smidigt medan några har behövt lite mer diskussion för att alla ska ha varit helt nöjda. Men vi vet också att hårt arbete ligger bakom framgången.

Det är intressant att jämföra med icke-spridningsavtalet där alla dessa stater ska också enas med kärnvapenstater och deras allierade, då blir det svårare att hitta en gemensam väg framåt. Det visar att så länge kärnvapenstaterna är med i rummet går det inte att driva nedrustning, vi måste istället tvinga dom till det – för det kommer aldrig att ske självmant. Att samarbeta för ett gemensamt mål kräver att man har just ett gemensamt mål, det går inte att samarbeta för nedrustning med stater som inte vill nedrusta. Då måste man ta det obekväma steget och tvinga dom. Exempelvis genom att olagligförklara kärnvapen och tillskriva dom samma legala status som övriga massförstörelsevapen.

Vi är glada över att Sverige deltog som observatör till detta möte, tillsammans med Norge, Finland, Tyskland, Australien och Nederländerna. Det är viktigt för Sverige att höra diskussionerna som hålls i rummet och visar sin goda vilja. Det blir dock märkligt när deras anförande till stor del handlade om bristerna med avtalet, avsaknaden av kärnvapenstater och att Sverige inte avser att skriva under avtalet. Det ihop med slutklämmen att det krävs politisk vilja, främjande av multilateralism och det civila samhällets deltagande blir minst sagt förbryllande. Alla de tre elementen är just exakt det som denna konvention och dess statsparter visar och främjar, inte Sverige som står utanför detta multilaterala avtal. Sverige kunde ha deltagit aktivt på detta möte genom att bland annat lämna in arbetspapper eller delta konstruktivt när de olika delarna behandlades. Detta hade varit ett mer konstruktivt sätt att bidra till avtalets utveckling, något som regeringen uttryckt tidigare och som även står i Socialdemokraternas kongressbeslut från november 2021.

Trots besvikelsen över Sverige så har det varit en fantastisk upplevelse. Att återigen vara med när historia skrivs. Se stater ta faktiska och praktiska steg för att sätta press på kärnvapenstaterna att nedrusta, motverka icke-spridning och det med de humanitära effekterna av kärnvapen för ögonen. Medan de som inte har kärnvapen sätter agendan och visar vägen allierar sig Sverige med de som avser behålla sina kärnvapen och är redo att använda dom, alla dagar på året. Historia har skrivits på två sätt: en tredjedel av världens länder tar ytterligare avstånd mot kärnvapen och för nedrustning, medan Sverige avser att för första gången i historien träda in i en kärnvapenallians och riskera att vårt land och alla vi svenskar ska försvaras av massförstörelsevapen, med katastrofala konsekvenser som följd.

Ordföranden Alexander Kmentt avslutade mötet med att säga: ”Vi kom till Wien för att sätta upp strukturer för arbetet framåt och genom ett gott samarbetsklimat och inklusivitet har vi höjt ribban för multilateralism. Medan varje indikator i kärnvapenområdet pekar åt fel håll pekar vi tydligt i rätt riktning”.

The ban is the plan.