Så kan kärnvapenkonventionen påverka spelplanen för nedrustning

Fördraget om förbud mot kärnvapen (TPNW) har just trätt i kraft och placerar nu kärnvapen i samma lagliga kategori som andra massförstörelsevapen. Vad betyder detta för icke-spridning och nedrustning av kärnvapen? Det här är en artikel som publicerades i tidningen Läkare mot Kärnvapen nummer 162.

Text: Kjølv Egeland, postdoktor i internationella relationer vid Sciences Po och forskare vid Folkerettsinstitutett.

Medan de mer långsiktiga effekterna av TPNW återstår att se, har avtalet potential att leda till progressiv förändring på flera sätt. Först, och kanske det mest uppenbara, är de positiva förpliktelserna i TPNW; skyldigheten att stödja kärnvapnens offer och att återställa skadad miljö. Det medför konkret hjälp och förändring för de samhällen där kärnvapnens konsekvenser ännu finns kvar. Därtill har artikel 4 om verifikation av kärnvapennedrustning redan lett till kreativt tankearbete inom den tekniska expertgruppen (se Patton, Philippe och Mian, 2019).

För det andra kan TPNW och normerna som avtalet fastställer utgöra en grundbult för en alternativ kärnvapenpolitik – ett nytt kärnvapnens “sunda förnuft”. Dessa normer kan över tid leda till att de finansiella och ideologiska strukturerna där kärnvapen är centrala element avvecklas. Kärnvapenpolitiska experter tar ofta för givet att politisk förändring oundvikligen måste ske genom övertalning – att de ledare som för närvarande är emot måste övertygas genom diplomatiska diskussioner på elitnivå. Men detta sker väldigt sällan i verkligheten. Som fysikern Max Planck uttryckte det angående vetenskapliga paradigmskiften, ”segrar en ny vetenskaplig sanning inte genom att den övertygar sina motståndare och får dem att se ljuset, utan snarare för att dess motståndare så småningom dör, och en ny generation växer upp som är bekant med den” (Planck 1950, 33–34).

När det gäller kärnvapendiplomati är det en försvårande omständighet att de viktigaste samtalsparterna – diplomater – inte är oberoende individer utan företrädare för stater, som utgör komplexa organisationer och intressen. Enligt denna teori är det osannolikt att TPNW kommer att åstadkomma förändring genom att ändra nuvarande ledares uppfattningar. Istället kan konventionen bidra till att så småningom forma en vidare diskussion och, i förlängningen, en annan världsbild för framtida väljare och ledare.

För det tredje kan TPNW vara ett konkret inspel i dagens debatt om kärnvapen. Ett intressant exempel är Barack Obamas biträdande nationella säkerhetsrådgivare, Ben Rhodes, som efter att ha lämnat Vita huset prisade ICAN. Rhodes antydde att yttre påtryckningar spelar en avgörande roll för de interna diskussionerna i regeringar, och hävdade att det är viktigt att fortsätta sätta blåslampa på kärnvapenstaternas ledare. När allt kommer omkring är stater inte enhetliga aktörer med en enda åsikt, utan snarare en arena där politisk strid och diskussion förs. I dessa dragkamper använder motsatta sidor naturligtvis de retoriska resurser som är tillgängliga för dem, inklusive yttre påtryckningar och argument. Och trycket från nedrustningsvärlden är inte i närheten av att vara tillräckligt starkt, menade Rhodes. Tvärtom blir rösterna för nedrustning konsekvent överröstade av försvarsindustrin och militären. Utifrån den kontexten hävdade Rhodes att det är avgörande att öka trycket för nedrustning genom ”visionära organisationer som ICAN”. Medan Rhodes inte erkände det under tiden han var i Obamas tjänst, kan stödet för TPNW från USA:s allierade och partners hjälpa progressiva inom den amerikanska regeringen att argumentera för en mer återhållsam kärnvapenpolitisk hållning. Detta genom att åstadkomma en förskjutning av vilka idéer som är politiskt acceptabla och bredda räckvidden för politiskt handlingsutrymme i Washington. För närvarande motiverar USA sitt stora kärnvapeninnehav och first-use-policy med att USA:s allierade och partners inte vill ha det på något annat sätt (Egeland 2020b). Det var just detta argument som så småningom underminerade Rhodes försök att få till en no-first-use-policy i Obama-administrationen.

På kort sikt kommer TPNW sannolikt att fortsätta att öka i stöd hos icke-kärnvapenstater. Med varje signatur och ratificering som kommer, förskjuts balansen till förmån för efterlevnad, vilket ökar trycket på de som står utanför. Detta kommer utan tvekan också att påverka Sverige. Med tiden kommer det att bli alltmer obekvämt för svenska beslutsfattare att vara emot TPNW och därmed skydda kärnvapenstaterna från det som FN:s generalsekreterare har kallat ”ett användbart verktyg för effektiva och gynnsamma insatser för nedrustning” (Guterres 2018).

Den uppmärksamma har redan noterat förändringar i hur de som tidigare kritiserat avtalet talar om det idag. “I ett subtilt diplomatiskt drag har Kanadas regering upphört med sitt motstånd och “erkänner” nu grunden till konventionen om förbud mot kärnvapen”, konstaterar den tidigare kanadensiska ambassadören Doug Roche (2020). Belgien, en annan förut så uttalad motståndare till TPNW, styrs nu av en politisk plattform som uppmanar Belgien att ”utforska hur man kan stärka det multilaterala ramverket för icke-spridning och hur FN-konventionen om förbud mot kärnvapen kan ge ny energi till multilateral kärnvapennedrustning” (ICAN 2020).

Som föreslagits av FN:s generalsekreterare bör TPNW först och främst förstås som ett verktyg. För att vara effektivt måste det användas. För avtalets sympatisörer är ikraftträdandet början, inte slutet.

 

Översättning: Josefin Lind och Michaela de Verdier

 

Källor:

Guterres, A. 2018. Quoted in “U.N. chief calls or concrete steps toward nuke disarmament.” Kyodo News, 9 August. https://english.kyodonews.net/news/2018/08/39db093d43e9-un-chief-calls-for-concrete-steps-toward-nuke-disarmament.html.

ICAN. 2020. “Belgian government shifts stance on TPNW.” 30 September. https://www.icanw.org/belgium_tpnw_shift.

Patton, T., S. Philippe, and Z. Mian. “Fit for Purpose.” Journal for Peace and Nuclear Disarmament 2 (2):387–409. doi.org/10.1080/25751654.2019.1666699.

Planck, M. 1950. Scientific Autobiography and Other Papers. London: Williams & Norgate.

Rhodes, B. 2019. “Ben Rhodes on No First Use and Ploughshares Fund.” Chain Reaction: A New Movement, 10 June, San Francisco. https://ploughshares.org/issues-analysis/article/ben-rhodes-no-first-use-and-ploughshares-fund.

Roche, D. 2020. “In subtle diplomatic move, the Government of Canada has ceased its opposition to nuclear weapons prohibition treaty.” The Hill Times, 30 October 2020.