Insändare: Det går inte att förbereda sig på en kärnvapenattack
Den 21/1 kom en artikel i Dagens Nyheter om att ”Försvaret förbereder sig på rysk kärnvapenattack” och försvarsstabschefen uttryckte att försvaret har ”både kunskap och ”förmåga” att hantera konsekvenserna av en kärnvapenattack. Uttalandet visar på okunskap om kärnvapen och deras fasansfulla konsekvenser. Läs vår insändare i DN 24/1 ”Det går inte att förbereda sig på en kärnvapenattack”.
I DN i lördags sade försvarsstabschefen Michael Claesson att det svenska försvaret övar mer än tidigare på att hantera konsekvenserna av kärnvapenattack. Han påstår att för det har vi ”både kunskap och förmåga”.
Detta uttalande visar på okunskap om kärnvapen och deras fasansfulla konsekvenser. Inget land, ingen organisation eller allians i världen har den förmågan. Den går inte heller att skapa. Konsekvenserna av kärnvapen är för omfattande, gränsöverskridande och katastrofala.
Försvarsstabschefen säger att det är hans jobb ett tänka i ett värsta tänkbara scenario. Vi i föreningen Svenska läkare mot kärnvapen tog för ett år sedan fram ett scenario där ett enda av världens drygt 12 000 kärnvapen används.
I scenariot används ett kärnvapen på 100 kiloton, som är en vanlig storlek i dagens arsenaler, över Stockholm. Resultatet skulle bli att cirka 90 000 människor omedelbart skulle dö och cirka en kvarts miljon skadas – med ett enda kärnvapen.
Totalförsvarets forskningsinstitut har gjort ett liknande scenario på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap om vad en kärnvapenattack mot Nynäshamn skulle innebära. Det visar att förutom skadorna skulle informationsbrist råda om till exempel radioaktivt nedfall.
Situationen skulle vara kaotisk med stora svårigheter att arbeta i potentiellt livshotande stråldosmiljöer. Ett värsta tänkbara scenario skulle vara mycket värre – det skulle vara oöverblickbart.
I DN-artikeln nämns också att Sverige kan drabbas av sekundära effekter vid ett kärnvapenkrig. Det är det minsta man kan säga. Forskning visar att sekundära effekter av ett kärnvapenkrig med en bråkdel av världens kärnvapen kan innebära en så stor påverkan på klimatet och livsmedelsproduktionen att två miljarder människor världen över riskerar att dö i svält. Och detta är inte ens ett värsta-scenario.
Försvarsminister Pål Jonson (M) vill i artikeln inte gå in på vilken beredskap som finns i det svenska försvaret när det kommer till kärnvapen, men säger att det handlar om vår uthållighet. Vi är intresserade av att veta hur den uthålligheten är tänkt i en reell situation med hundratusentals döda och skadade människor.
I en sådan situation är överlevande i behov av avancerad akut- och intensivvård samtidigt som sjukhus är slagna i spillror, medicinsk utrustning saknas, infrastruktur och kommunikation utslagen och sjukvårdspersonal själva är döda eller skadade.
Vi undrar också vad Försvarsmakten menar med en förmåga att hantera sekundära följder, det vill säga mörker, kyla och världssvält eftersom världens länder är överens om att det inte är möjligt för något land att bygga upp en sådan kapacitet.
Kärnvapen får aldrig under några omständigheter vara ett alternativ för stater att använda. Riskerna är för höga. Om kärnvapen används kan vi läkare inte bota eller lindra och knappt ens trösta. Därför är det enda alternativet och budskapet till våra folkvalda beslutsfattare världen över att förbjuda och avskaffa kärnvapen, innan det är för sent.
Vendela Englund Burnett, ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen och specialistläkare i allmänmedicin
Åsa Lindström, vice ordförande för Svenska läkare mot kärnvapen och specialistläkare i akutsjukvård