Språket spelar roll i FN

Av: Svenska Läkare mot Kärnvapen och Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF

Den vanligaste meningen på FN-möten inom icke-spridningsavtalet är ”NPT is the cornerstone of the multilateral nuclear weapons regim”. Det nämns i princip i varenda uttalande. Upprepning av budskap är ett sätt att skapa politiska normer. Att hylla NPT är en stark oskriven regel.

Därför är det viktigt att även prata om kärnvapens humanitära konsekvenser. 2010, när det humanitära perspektivet och språket kom med i handlingsplanen för NPT:s genomförande, var det en vinst som ledde till en våg av förändring och till slut en konvention som förbjuder kärnvapen. Att fortsätta påminna om vad kärnvapen egentligen är behövs för att sätta press på kärnvapenstaterna att rusta ned.

I början av veckan var utrikesminister Margot Wallström på plats på FN i New York och presenterade Sveriges inledande anförande till mötet. Wallström talade om vikten av civilsamhällets arbete och underströk att kärnvapenanvändning skulle leda till en humanitär katastrof. Tyvärr har Sverige sedan dess hållit anförande om nedrustning utan att nämna de humanitära konsekvenserna av kärnvapen, till skillnad från bland andra Schweiz och Irland. Det samlade anförandet av de nordiska länderna nämnde inte heller de humanitära konsekvenserna, eller vikten av kvinnors deltagande.

Flera länder har betonat att FN:s kärnvapenförbud (TPNW) kompletterar och stärker NPT. Samtidigt har kärnvapenstaterna uttryckt sitt missnöje över förbudet, ett uttryck för att de besväras av det ökade trycket.

Vissa här i New York har diskuterat USA:s nya initiativ Creating the Environment for Nuclear Disarmament (CEND). Vi hade trott att det skulle få mer uppmärksamhet. Initiativet stöttas av bland andra Storbritannien och allierade inom Nato. Andemeningen i CEND är att alla säkerhetshot måste lösas innan vi tar oss an kärnvapnen – först skapa världsfred och sen kan vi nedrusta. Samtidigt som USA driver detta i FN testar de en långdistansmissil och upprustar sin kärnvapenarsenal för fullt. Sverige och flera andra länder har varit tydliga med att säkerhetspolitiska utmaningar inte kan användas som en ursäkt för att undvika NPT:s bindande åtaganden om nedrustning. De utgör snarare en anledning att sätta sig vid förhandlingsbordet.

På NPT har Sverige också talat om Wallströms nya initiativ för kärnvapennedrustning och meddelat att Sverige kommer hålla ett högnivåmöte i Stockholm i juni. Målet är att skapa politiskt engagemang för NPT:s översynskonferens 2020. Hittills är UD förtegna om vilka länder som bjudits in till mötet.

Det nya svenska initiativet innehåller flera delar. På ett seminarium som Sverige anordnade för att presentera initiativet närmare, Unlocking disarmament diplomacy through a stepping stone approach, påpekade flera delegationer att de hört liknande initiativ förut. ”Stepping stones” är inget nytt utan snarare ett uttryck som används av kärnvapenstater och andra som vill bevara status quo. Det är bra att försöka hitta nya vägar, men som vi konstaterat är språk och uttryck viktiga här i FN. Sverige borde skicka mer progressiva signaler med sitt initiativ.

Här i New York har den svenska delegationen även samarrangerat ett väldigt välbesökt seminarium om kvinnors deltagande i arbetet för NPT. Dock var seminariets besökare mestadels kvinnor, tvärtemot hur de ser ut i konferensrummet under de officiella NPT-förhandlingarna. Svenska delegationen består av fem personer, två kvinnor och tre män, men det var endast de två kvinnorna som var på plats på seminariet. Sverige har inte heller i sina anföranden lyft fram vikten av ett feministiskt perspektiv, trots att handlingsplanen för den feministiska utrikespolitiken säger att ”utrikesförvaltningen ska verka för ett jämställdhetsperspektiv på nedrustnings-, ickespridnings- och vapenkontrollområdet”. Vi ser att Sverige hamnar efter och andra länder har tagit en större roll inom nedrustning och genus, däribland Irland, Namibia, Kanada och Trinidad och Tobago. Det är dags att växla upp!