Minnesruna för IPPNW:s grundare Bernard Lown
Det sägs att IPPNW (International Physicians for the Prevention of Nuclear War) grundades i en hiss, vid en kardiologkongress år 1980. Bernard Lown, kardiolog från Harvard, hade samarbetat med Jevgenij Tjasov, kardiolog från Moskva, beträffande behandlingen av patienter med hjärtinfarkt. De båda hade funnit att det gick utmärkt att samarbeta mellan Sovjetunionen och USA. Den medicinska bryggan höll. Hjärtinfarkterna var ganska lika, hos kommunister och kapitalister.
Text: Gunnar Westerberg, läkare och professor emeritus i medicin
Lown var en av dem som grundat Physicians for Social Responsibity och han var medförfattare till en artikel om medicinska konsekvenser av kärnvapenkrig i New England Journal of Medicine (NEJM), år 1961. Några veckor före sin död i februari skrev Lown, 99 år gammal, ett brev i samma ärende till samma tidskrift…
Ute ur hissen ville Lown övertyga Tjasov om att hotet av ett kärnvapenkrig som kunde förinta mänskligheten var en angelägenhet för läkare: ”Det största hotet mot mänsklighetens hälsa och överlevnad”. Tjasov tvekade, han hade alltför mycket att göra. Han har senare berättat att han frågade ett av sina barnbarn. Hon instämde med Lown: ”Det finns inget viktigare du kan göra.”
Så föddes IPPNW. Framgången var överraskande snabb och genomgripande i Sovjet. Amerikanska och ryska läkare framträdde i nationell TV och berättade om att det inte fanns något skydd mot kärnvapnen. Ryska vänner har sagt att eftersom det var amerikaner, utlänningar, och inte regeringens representanter som sade detta, så blev det trovärdigt. I USA däremot misstänkliggjordes IPPNW just på grund av samarbetet med sovjetiska läkare.
En som lyssnade och tog intryck av samtal med Tjasov och Lown var Sovjetunionens president Michail Gorbachov. Vid ett berömt möte i Reykjavik 1986 var Gorbachov och den amerikanske presidenten Ronald Reagan överens om att avskaffa alla kärnvapen före år 2000. Dessvärre var de omgivna av kärnvapenvänner, som saboterade överenskommelsen.
IPPNW växte snabbt till en världsomfattande organisation. Dr Lown fortsatte att inspirera i sina fantastiska föreläsningar vid våra internationella kongresser.
1985 mottog Tjasov och Lown Nobels fredspris för IPPNW:s arbete.
Bernard Lown är känd som den som konstruerade den första praktiskt användbara defibrillatorn. Han var också med i utvecklandet av den inplanterbara defibrillatorn och visade värdet av Lidocain vid vissa hjärtarytmier. Dessa bidrag kunde kanske ha varit anledning till ett ytterligare Nobelpris, i medicin!
Men Lown bekymrade sig också över att läkarna förefaller ha förlorat känslan för läkekonsten: ”Det brukar sägas att ett möte mellan patient och läkare i allmänhet inte var av värde för patientens överlevnad förrän antibiotika kom på 1940-talet. Och jag menar att det värdefulla vi gjort nu hotar att försvinna igen. Vi tar prover, gör undersökningar och tekniken leder oss ofta att glömma patienten som människa”, sa Lown vid ett samtal jag hade med honom. Lown skrev en bok om detta, ”The Lost Art of Healing”. Läkarens konst är inte främst teknisk menade Lown. Ett exempel: ”Det viktigaste som händer när en patient med bröstsmärta kommer till akutmottagningen är att en läkare tar patientens hand – fysisk kontakt är viktig! -och säger: ’Du är framme, Vi tar hand om dig nu. Du behöver inte oroa dig längre”. Detta sker sällan idag, det vittnar många patienter om. Lown fick själv erfara just detta när han för ett år sedan vårdades på sjukhus för pneumoni. ”Ingen frågade mig, patienten”.
Den 16 februari i år gick Bernard Lown bort, 99 år gammal. En av de verkligt stora bland läkare.