Nu förbjuder vi faktiskt kärnvapen!

När de allmänna anförandena övergick till att diskutera syfte och principer att inkludera i avtalets preambel övergick också samtalet från att prata om ATT kärnvapen bör förbjudas till HUR kärnvapen bör förbjudas. Det är en häftig känsla att alla (utom Nederländerna) stater i rummet är där för att de faktiskt VILL förbjuda kärnvapen, det är bara en fråga om detaljer.

Vi i civilsamhället har möjlighet att ge inlägg och synpunkter på debatten, 15 minuter totalt för hela civilsamhället efter varje segment. Setsuko Thurlow, som var 13 år när den amerikanska atombomben ödelade hennes hemstad Hiroshima, satte igår bestämt punkt för den allmänna debatten med ett hjärtskärande starkt fördömande av Japans avståndstagande från förbudsförhandlingarna. Setsuko vädjade även till de närvarande staterna att förhandla fram ett avtal inte bara förbjuder kärnvapen – utan även leder till dess eliminering.

Gårdagens diskussioner om vilken kontext avtalet ska spegla, vilka principer avtalet verkar inom var väldigt viktig och visade att de allra flesta stater har en bred samsyn. Staterna uttryckte tydligt att avtalet måste erkänna kärnvapnens humanitära konsekvenser och nödvändigheten av att arbetets slutpunkt måste vara total eliminering av kärnvapen. Sverige höll under tisdagen sitt första anförande under konferensen, ett bra anförande om att lyfta kvinnors och flickors särskilda utsatthet av kärnvapnens effekter samt att en referens bör finnas i avtalet till de enorma moderniseringar av kärnvapenarsenalerna som kärnvapenstaterna ägnar sig åt.

Sveriges andra anförande, i segment två om vilka delar som avtalet bör inkludera som vi raskt gick över till på onsdagsmorgonen var på svenskt manöver koncist, tydligt och välartikulerat. Som förväntat menar Sverige att avtalet bör vara tämligen begränsat i sin omfattning och inte inkludera så många fler skyldigheter för de kärnvapenfria staterna, exempelvis inte förbud mot assistans eller finansiering av avtalets förbjudna aktiviteter. Dock menar Sverige att avtalet för att inkludera verifikation kunde inkludera ett krav om att alla stater ansluter sig till IAEA:s tilläggsprotokoll.

Vi har vid flera tillfällen påpekat att ytterligare skyldigheter på de kärnvapenfria staterna inte bör inkludera mer verifikation eller ytterligare åtaganden att försäkra sin kärnvapenfrihet. Snarare bör de fokusera på att lägga reell press på kärnvapenstaterna, exempelvis genom att reducera de möjligheter till ekonomisk medverkan i kärnvapenproduktion. Det bör även inkludera förbud mot att på andra sätt assistera kärnvapenproduktion, test, forskning, uppställning, planering av användande etc.

ICAN som har arbetat för ett kärnvapenförbud under många år får mycket erkännande och flera stater har påpekat att vi inte skulle ha suttit i detta rum idag om det inte vore för civilsamhället. ICAN rör sig över hela rummet och pratar med delegater, och ni därhemma kan följa oss och förhandlingarna genom liveblogg, på sociala medier och WILPF/Reacing Critical Will rapportering Nuclear Ban Daily. IPPNW finns också på plats och bloggar dagligen.

Nu fortsätter debatten om vad avtalet ska innehålla och sedan kommer förhandlingarna att övergå till att diskutera avtalets legala kontext och övriga frågor om ikraftträdande av avtalet, vad som händer om man bryter mot avtalet, om man kan lämna avtalet etc. Följ oss här!

Josefin Lind och Clara Levin