Debatt: Svenska folket kräver garantier om kärnvapenfrihet

Alltmedan Natomedlemskapet väntar förbereder Sverige för att vara redo när dagen kommer. Nyligen skrev regeringen under ett försvarssamarbetesavtal med USA, vilket ska godkännas i riksdagen under våren. Dessvärre går regeringen mot folkets vilja och underlåter att inkludera skrivelser som garanterar att inga kärnvapen får föras in i Sverige. Läs vår debattartikel i Sydöstran!

På Folk och Försvars rikskonferens i Sälen stöts och blöts det kommande Natomedlemskapet. Dock lyser kärnvapenfrågan återigen med sin frånvaro. När Svenska Läkare mot Kärnvapen på plats ställer frågor om hur regeringen ställer sig till en nyligt släppt Novusundersökning som visar att två tredjedelar av svenska folket vill ha skriftliga garantier mot kärnvapen i Sverige får vi inga svar. Inte heller vill ÖB svara på frågan huruvida svenska soldater kan komma att ställas inför krigsrätt om de är med och använder kärnvapen. Det är obekväma frågor som ingen vill svara på. Konkreta och obekväma frågor som ställer Natos kärnvapendoktriner på sin spets.

Det är scenarier vi förhoppningsvis aldrig kommer att ställas inför men likväl behöver prata om och förbereda oss på. Vi som expertorganisation kräver att regeringen och myndigheter tar frågan om kärnvapen på allvar. Skulle kärnvapen användas finns det inget vi som läkare kan göra.

Svenska Läkare mot Kärnvapen släppte i Sälen tillsammans med Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen en rapport om Nato. Titeln är deskriptiv ”Sverige i Nato – så kan Sverige komma att påverkas vid ett Natomedlemskap” och redogör i 10 kapitel för bland annat Natos uppbyggnad, insyn och transparens, kärnvapen på svenskt territorium samt för huruvida Sverige som Natomedlem kan verka för nedrustning.

Vi behöver lära oss mer om Nato. Vi behöver förstå hur alliansen är uppbyggd, hur beslut tas och på vilket sätt svenska folket och riksdagen kommer att få information om, och kunna påverka Sveriges arbete i alliansen. Det vi konstaterar är att ju mer vi lärt oss, desto mer inser vi att vi inte vet. Mycket är fortfarande oklart och mycket kommer vi kanske aldrig få veta.

Regeringen har uttryckt att inga kärnvapen ska få komma in i Sverige, i fredstid. Men vad som definierar krigsfara då detta uttalande kan komma att diskvalificeras framgår inte, går att utläsa i vår rapport. Inte heller om regeringen ensamt kan besluta om införsel av kärnvapen eller om riksdagen måste konsulteras. Rapporten visar också att vi inte heller får svar på om uttalandet inbegriper även transit och genomförsel av kärnvapen eller om det endast gäller fast stationering av kärnvapen. Dessa frågor måste redas ut. De måste redas ut nu, medan vi fortfarande är eniga. Svenska folket kräver det. Vi som kan ställas inför att hantera kärnvapnens konsekvenser kräver det.

Vi vill också i rapporten reda ut huruvida Sverige kan vara en röst för nedrustning. Inga andra Natoländer har gått före och det vi sett hittills är att Sverige endast backat i nedrustningsfrågor. Sverige lämnade nyligen det så kallade humanitära initiativet, då regeringen hänvisade till att det kommande Natomedlemskapets anslutning till kärnvapenavskräckningen inte går att förena med initiativets uttalanden om att kärnvapen aldrig någonsin får användas igen. Sverige valde dessutom att utebli från statspartsmötet för FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och stod därmed för allra första gången utanför multilaterala förhandlingar om kärnvapennedrustning. Återstår gör endast att inom Nato verka för att minska alliansens beroende av kärnvapen. Men även det, att verka för att Nato inte ska anse sig rätten att kunna använda kärnvapen först har regeringen sagt nej till.

Vi kräver att regeringen följer folkets vilja och fastställer skriftligen att inga kärnvapen får föras in Sverige, under några omständigheter. Sverige kan och får inte vara en avfyrningsramp för massförstörelsevapen. Skulle kärnvapen avfyras mot en stad skulle dess katastrofala och omedelbara följder bli så stora att ingen stat, ingen organisation, ingen vårdapparat någonsin kan hantera detta. Vi som läkare kan inte hantera dess konsekvenser, därför är det vår plikt att säkerställa att de aldrig används igen. Aldrig under några omständigheter. Vi är skyldiga kommande generationer detta.

Vendela Englund Burnett, specialist i allmänmedicin och ordförande Svenska Läkare mot Kärnvapen