”Vi valde inte kärnvapen, men vi bär bördan av dom”

Överlevare kräver rättvisa under kärnvapenförbudets tredje statspartsmöte.

Våga tänka tanken att kärnvapenavskräckning kan misslyckas. Tänk sedan att världen kan gå under inom några timmar, för det är en reell möjlighet och inte något fiktivt scenario. Med dessa tankar i huvudet så är det lätt att förstå varför hälften av världens länder, de som inte har kärnvapen, engagerar sig för en kärnvapenfri värld. För ingen skulle lämnas oberörd om kärnvapen användas, oavsett om det är en planerad attack eller misstag.

Runt 100 kärnvapenfria stater samlades för att fortsätta diskutera åtaganden och möjligheter för att främja kärnvapennedrustning och försöka mildra de skador som kärnvapen har orsakat.

De Natoländer som hade ut tryckt intresse för att närvara på mötet hade fått påtryckningar om att inte delta och uteblev. Den fria viljan existerar uppenbarligen inte när det kommer till kärnvapendelning. Även Sveriges bänk stod tom. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard svarade på en skriftlig fråga i riksdagen inför mötet att ”Sverige kommer att fortsätta sitt arbete för kärnvapennedrustning inom ramen för Icke-spridningsfördraget för kärnvapen (NPT)”.

ICAN:s jurist och kontaktperson i FN, Seth Shelden, menade att ”Det var en besvikelse att Natostaterna bojkottade statspartsmötet och att de istället har hotat att urholka icke-spridningsavtalet (NPT) genom att överväga att acceptera användning av franska kärnvapen i sitt försvar, eller till och med utveckla egna kärnvapen”. Shelden uttrycker också att ”historien visar att säkerhet sällan föregår nedrustning; snarare är meningsfulla framsteg i nedrustningsarbetet nyckeln till att skapa en säker internationell miljö.”

Moraliskt förpliktigande

Även om rummet var stort fylldes läktaren för civilsamhället på snabbt. Mötet lockade både nya och mer etablerade organisationer och många unga närvarade, kanske är det världsläget som spelar in?

FN:s högsta representant för nedrustning, Izumi Nakamitsu sa i sitt inledningstal: ”Jag tror att ambitiösa resultat inte bara är att föredra utan nödvändiga för att bibehålla momentum. Alternativet är den tröghet som föds av cynism”.

Statsparter till kärnvapenkonventionen förklarade under mötet att ”Kärnvapenavskräckning bygger på själva existensen av kärnvapenrisk, som hotar allas vår överlevnad”. Det anses vara moraliskt förpliktande att arbeta för kärnvapennedrustning.

Ändra narrativet

Parlamentarikern Hinamoeura Morgant-Cross från Franska Polynesien berättade att än idag hävdar Frankrike gentemot befolkningen i Franska Polynesien att de 163 kärnvapen som testades i området var ”rena bomber” och att dessa bomber ”inte har bidragit till några humanitära konsekvenser eller miljöförstörelse”. Befolkningen vittnar dock om sjukdomstillstånd och cancer som drabbar generationer och än idag vittnar kvinnor om missfall och dödfödslar. Frankrike har ingen plan för att städa upp efter de kärnvapentest som gjordes, uttryckte forskaren Dr. Anaïs Maurer på ett sidoevent.

En representant från Julön, Kiritimati, uttryckte i ett uttalande ”Vi valde inte kärnvapen, men vi bär bördan av dem”. Befolkningen på Kiritimati kräver nu rättvisa och anser att alla stater har ett ansvar. Det är en av anledningarna till att stater och aktörer kräver att en ekonomisk fond upprättas så att människor kan få sjukvård och miljö kan återställas.

Tur är ingen strategi

Flera stater uttryckte att kärnvapenavskräckning är en strategi som bygger på tur och att tur i sig inte är en strategi. Den politiska deklaration som antogs på statspartsmötet handlar om att stärka engagemanget för en värld fri från kärnvapen i en tid av ökad global instabilitet.

Staterna uttrycker i deklarationer ”Alla stater delar ansvaret för att uppnå kärnvapennedrustning, att förhindra spridning av kärnvapen i alla dess aspekter, att förhindra all användning av eller hot om användning av kärnvapen samt att bistå offren, gottgöra skadorna skador och avhjälpa miljö skador som orsakats av tidigare användning och provsprängningar av kärnvapenstater i enlighet med deras respektive skyldigheter enligt internationell rätt och bilaterala avtal.”

I slutet av 2026 kommer den första översynskonferensen av avtalet att äga rum, med Sydafrika som ordförande. Då kommer en fond för överlevare och återställande av miljö att upprättas och övriga arbetsgruppers arbete kommer att redovisas. Det är ett intensivt arbete som pågår mellan mötena, i arbetsgrupper om avskräckning och universalisering för att nämna några. Vi kommer att arbeta för att Sverige deltar som observatör på översynskonferensen.

Av: Clara Gullman Levin

Publicerad i Läkare mot Kärnvapen #178 april 2025