Blogg: Sveriges bänk är tom när stater diskuterar nedrustning
Om bara några dagar samlas medlemsstaterna till FN:s konvention om förbud mot kärnvapen på FN i New York för konventionens andra statspartsmöte. Sverige har nu meddelat att de inte kommer att observera mötet såsom de gjorde på förra årets möte. Detta kan inte annat än ses som ytterligare ett steg i nedmonteringen av nedrustningspolitiken. Sveriges beslut är under all kritik. För första gången någonsin står Sverige utanför multilaterala diskussioner om kärnvapennedrustning och det rimmar illa med regeringens uttalande om att Sverige även som Natoland kan arbeta för kärnvapennedrustning.
Kärnvapenkonventionen innebär en ny verklighet som alla stater behöver förhålla sig till, även de som står utanför avtalet. Den banbrytande konventionen som förbjuder kärnvapen och alla kärnvapenrelaterade aktiviteter har rört upp så många känslor och tagit fram det sämsta ur många stater, i synnerhet de som aktivt arbetar för att underminera konventionen. Anledningen? De vet att konventionen kommer påverka och göra skillnad. Och de vet att de kommer behöva anpassa sig efter konventionen så småningom, mot sin vilja.
Konventionen är ett seriöst avtal med en inkluderande process för stater att ta ansvar för den nuvarande situationen med ökade risker och avtalet utmanar kärnvapenavskräckningen, kärnvapendelning och en ny kapprustning. Vi menar att det hade varit viktigt för svenska regeringen att närvara just bland annat av att regeringen sprider felaktigheter om konventionen. Exempelvis skriver utrikesminister Tobias Billström som ett svar på en skriftlig fråga ”Regeringen kommer fortsätta sitt arbete för kärnvapennedrustning inom ramen för Icke-spridningsfördraget för kärnvapen (NPT) och genom aktivt deltagande i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.” Icke-spridningsavtalet står inför enorma utmaningar, staterna har inte på 10 år lyckats enas om en slutrapport och de fem av världens nio kärnvapenstater som återfinns inom icke-spridningsavtalet visar inga som helst initiativ eller tecken på att de ämnar verka för reell kärnvapennedrustning. Stockholmsinitiativet har därtill inga ambitioner om att utmana detta. Regeringens ord är inte ens vatten värd då inget de hittills har gjort har visat något annat än att de är totalt ointresserade av att utmana kärnvapenstaterna eller pressa på för nedrustning.
Vi i Läkare mot Kärnvapen kommer att vara på plats i New York tillsammans med civilsamhälle från hela världen för att följa diskussionerna och se till att medlemsstaterna följer konventionen. Vi kommer också närvara för att visa att konventionen är en viktig del av internationell rätt. Kärnvapenstaterna har uttryckt att de aldrig kommer ”acceptera något påstående om att kärnvapenförbudet kommer bidra till utvecklingen av internationell sedvanerätt.” Det är ju förståeligt eftersom kärnvapenförbudet stärker tabut mot kärnvapen och kärnvapenavskräckningen undermineras. Förstå då vilken kraft och vilka möjligheter kärnvapenförbudet har! Klart att kärnvapenstaterna och deras allierade är rädda och det med all rätt. Därför är det av största vikt att opinionen mot kärnvapen förstärks, exempelvis genom kärnvapenförbudet.
Staterna kommer på det kommande mötet att följa upp den ambitiösa handlingsplanen som antogs vid första statspartsmötet i Wien 2022 samt statsparternas åtföljande av konventionen. De arbetsgrupper som bildades vid första statspartsmötet kommer att rapportera från sitt arbete, bland annat om avtalets artikel 6 och 7 om stöd till offer för kärnvapensprängningar och återställande av miljö. Det är ett mycket viktigt och hoppingivande arbete som gör konkret skillnad för människor.
Observatörer
Hittills har 24 stater meddelat att de kommer att observera mötet, däribland Australien, Tyskland och Norge. Men inte Sverige. Att observera möten är ett viktigt sätt för icke-statsparter att få mer insyn i konventionen och dess utveckling. Det är ett sätt för icke-statsparter att fortfarande vara del av diskussionen om kärnvapennedrustning där den sker, samt ett värdefullt sätt för icke-statsparterna att visa öppenhet och bygga broar.
Den öppenheten visade både Norge och Tyskland under första statspartsmötet. Norge uttryckte att de observerade mötet för att de ”vill ha en konstruktiv dialog mellan alla stater för att driva kärnvapennedrustningen framåt och för att förebygga polarisering inom detta område, även om vi har valt olika vägar och verktyg för att nå noll.” Tyskland uttryckte liknande argument: ”I dessa tider, är öppensinnad dialog och en ärlig debatt än mer viktig: för att översätta gemensamma intentioner till nya framsteg. Det är därför vi är här.” Det är något som även Sverige borde kunna skriva under på och agera efter.
Sverige observerade det första statspartsmötet, vilket var positivt, men anförandet de höll var kritiskt och provocerande för många i rummet. Ni kan läsa vår blogg om det från 2022 här.
Sverige måste närvara
Vi lever i en orolig tid där risken för en kärnvapenkatastrof har ökat markant. Två kärnvapenstater är idag i väpnad konflikt med icke-kärnvapenstater. Kärnvapen används som hot mot att ingripa för att stoppa krig. Kärnvapen möjliggör krig. Kärnvapeninnehav förhindrar inte heller att en stat angrips. Det går inte att förlita sig på kärnvapenavskräckningens effektivitet för att skapa säkerhet. Det vi däremot vet är att om kärnvapen används skulle det genast orsaka en akut katastrofal humanitär situation, en situation, som ingen stat, organisation eller sjukvårdssystem kan hantera.
Det är skamligt att Sverige inte kommer att observera mötet. Sveriges frånvaro visar tydligt visar att Sverige helt låtit sin röst för fred och nedrustning tystna, när den behöver höras klart och tydligt. Vi trodde bättre än så om Sverige och hoppas att de tar chansen medan den ännu finns och komma till mötet!