Kärnvapendiskussioner i Genève och en nedrustningsambassadör i Stockholm

I onsdags (24 februari) hölls dessutom den utrikespolitiska debatten i riksdagen och regeringens utrikesdeklaration presenterades. Vi skrev tillsammans med Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, Svenska Freds och Svenska Kyrkan en debattartikel med anledning av debatten om att Sverige nu har ett gyllene tillfälle att visa var vi står och att Sverige bör ta ställning för ett förbud mot kärnvapen. Karin Enström (M) sa under den utrikespolitiska debatten angående kärnvapen ”att vi måste se världen som den är”. Vårt svar på hur världen ser ut är att 125 stater anser att det finns ett rättsligt tomrum i de avtal och regelverk som idag finns för kärnvapen och att det nu är dags att förbjuda kärnvapen, med eller utan kärnvapenstaterna. Vi kan inte vänta längre när säkerhetsläget ser ut som det gör idag och spänningar ökar. I utrikesdeklarationen var stycket om kärnvapen kort. Vi tycker inte det och speglade den bild som regeringen framhärdar om att kärnvapennedrustning är en central del av utrikespolitiken. Dock lanserades en intressant nyhet om att regeringen ska tillsätta en nedrustningsambassadör. Förhoppningsvis kommer denna ambassadör att ha ett brett mandat och resurser att föra Sveriges nedrustningspolitik framåt. En oro är ju såklart att ambassadörsposten kommer att användas som symbol för en aktiv svensk politik, utan att behöva göra så mycket mer än att resa runt och visa upp sig. Vi ser fram emot att få träffa ambassadören när denne är på plats och utbyta tankar och idéer!

Istället för att delta på nedrustningsdiskussionerna här i Genève moderniserar kärnvapenstaterna sina arsenaler för miljardbelopp, trots att de är skyldiga att nedrusta enligt icke-spridningsavtalets artikel VI. USA har under veckan dessutom genomfört tester av interkontinentala ballistiska missiler, istället för att diskutera kärnvapennedrustning.

Diskussionerna i Genève var både substantiella och konstruktiva, det är tydligt att detta möte har fyllt ett tomrum, att staterna har ett uppdämt behov av att diskutera kärnvapennedrustning och det förefaller som att diskussionerna har kunnat vara lite mer öppna och lite mer fria utan de 9 kärnvapenstaterna i rummet. Det ”legal gap” som många kärnvapenfria stater problematiserar blir alltmer tydligt, dagens nedrustningsregim är inte tillräcklig. Det har också varit tydligt att ett kärnvapenförbud har framträtt som det mest troliga och i dagsläget effektfulla medel som står för dörren att förhandlas. Sverige spelade en ganska aktiv roll med inlägg, anföranden och frågor och synpunkter. Det formella anförandet som hölls innehöll flera positiva signaler, såsom att ytterligare legala åtgärder inte kommer underminera NPT eller andra existerande avtal utan istället implementera dem, att regeringen är öppen för alla förslag och det inte finns någon motsättning i att driva andra processer samtidigt.

Frågan om säkerhet diskuterades även livligt. För vem innebär kärnvapen ökad säkerhet av kärnvapen och vad för typ av säkerhet ger de iså fall? Många stater var tydliga med att några staters säkerhetsbehov inte kan äventyra majoriteten av staters säkerhet, kärnvapen gör ingen trygg, utan hotar alla – en ståndpunkt ihärdigt tillbakavisad av Nato-stater och kärnvapenallierade stater.

Tiden är inne att de kärnvapenfria staterna, tillsammans med oss i civilsamhället tar tillbaka makten och förpassar kärnvapnen till historien. Vi hoppas att Sveriges regering snart är med på tåget.