Med ilskan som drivkraft
Av: Clara Levin
Jag är så arg och besviken på hur världen fungerar. Den stillastående internationella politiken som kärnvapenstaterna förespråkar, upprustningen som gör världen till en allt mer osäker plats där ett litet misstag kan förinta en hel stad, är oroväckande. Hur är det möjlig att ens argumentera för att fortsätta att producera kärnvapen? Hur kan det som ses som realistiskt att fortsätta denna maktordning och gisslantagande? Det här är frågor jag ställer varje dag, men jag får aldrig riktigt några svar.
Inte ens tre månader av det nya året har passerat och de två största kärnvapenmakterna, USA och Ryssland, har lanserat nya kärnvapendoktriner. Doktriner som i verkligheten innebär att tröskeln för att använda kärnvapen sänks. Som innebär att de utvecklar taktiska små kärnvapen innebär i praktiken att de är skapade för att användas. Det är dock inte bara USA och Ryssland som utvecklar detta, Pakistan har utvecklat kärnvapen som ska kunna användas på just slagfältet.
Vad innebär det egentligen? Vad får dessa typer av kärnvapen för konsekvenser om de skulle användas? Enligt rykten har de kärnvapen som USA utvecklar bomber av samma sprängstyrka som bomberna över Hiroshima och Nagasaki 1945, 15 respektive 20 kiloton TNT. De två städerna utplånades helt och cirka 230 000 människor dog.
Hiroshima 1945
Överlevande från Hiroshima berättar om det starka ljusskenet som blixtrade till och bländade flera gånger starkare än solen, tätt följt av intensiv hetta. Tryckvågen som uppstod krossade fönsterrutor mer än 15 kilometer bort från epicentrum (platsen där bomben slog ner) och kändes på upp till 60 kilometers avstånd. Inom en radie av 1,6 kilometer var förödelsen total. Värmevågen antände hundratals eldar som tillsammans bildade en massiv eldstorm. Inom drygt tio kilometers radie förstörde elden allt den kom över.
Ungefär en halvtimme efter explosionen började det regna häftigt i området nordväst om Hiroshima. Det ”svarta regnet” var fullt av smuts, damm, sot och radioaktiva partiklar som hade sugits upp i luften vid explosionen och bränderna. På grund av nedfallet kom även områden långt ifrån explosionsplatsen att förorenas. Än idag behandlar Röda Korsets sjukhus i Hiroshima överlevare och deras familjer.
Om en lika stor bomb som sprängdes över Hiroshima skulle sprängas över Stockholm skulle närmare 36 000 människor dö direkt och över 75 000 människor skulle ha dödliga skador. Stockholms innerstad skulle inte finnas mer. Mer om de humanitära konsekvenserna kan du läsa här och här. Det är inte meningen att prata om domedagen, utan min poäng är att det är totalt absurt att utveckla och inneha dessa vapen. Att kärnvapenstaterna uttrycker att de har kärnvapen för deras egna överlevnad är i mina ögon extremt korkat och omdömeslöst. Det är som att de inte förstår konsekvenserna av sitt egna agerande.
Abomb doom I Hiroshima
Om det är att vara realistisk att förespråka död och lidande så är jag glad över att bli kallad naiv. Jag vill inte ge upp tanken om att världen kan bli en bättre plats fri från hot om kärnvapen. Frågan är om Sveriges politiker kommer fortsätta att dansa efter andra länders pipa eller stå upp för en rättvis värld. Dagen då vi blir passiva kan vi lika gärna ge upp. Så jag antar att det är bra att känna ilska, det betyder att jag fortfarande inte gett upp hoppet och att jag fortfarande tror på det jag jobbar för, en kärnvapenfri värld.