Var med och skapa historia!

Av: Josefin Lind, generalsekreterare och Clara Levin, projektledare

Att FN:s generalförsamling enats om att inleda förhandlingar om ett kärnvapenförbud bör inte ha undgått någon av våra medlemmar och följare. Men vad betyder det och kommer staterna verkligen att förhandla fram ett förbud? Vilken roll kommer vi i Svenska Läkare mot Kärnvapen att kunna ha och vad kan vi förvänta oss från Sverige? Vi ska här försöka att räta ut några frågetecken och möjligen kröker vi några nya.

Med stor majoritet röstade världens stater under december månad genom resolution L.41 Taking forward multilateral nuclear disarmament negotiations, vilken lägger grunden för att inleda förhandlingar om ett kärnvapenförbud i år. Resolutionen har sin grund i de katastrofala humanitära konsekvenser som kärnvapen skulle orsaka om de någonsin används igen. Staterna ska utifrån denna förutsättning träffas i FN den 27 – 31 mars och 15 juni – 7 juli i New York för att förhandla fram ett legalt bindande avtal, som förbjuder kärnvapen och på sikt leder till att de elimineras. I resolutionen betonas civilsamhällets och internationella organisationers viktiga roll i dessa förhandlingar. Vi i Läkare mot Kärnvapen har arbetat hårt för att ett förbud mot kärnvapen kommer till stånd, detta tillsammans med ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons) där vi sitter i styrgruppen. Vi kommer självklart att finnas på plats i New York och förväntar oss att med staters stöd få möjlighet att närvara och ge input till förhandlingarna.

Sveriges regering har haft en lång beredningsprocess som vi flera gånger har uppmärksammat, både i här i vår tidning och i riksmedia. Regeringen tog just före omröstningen i oktober äntligen beslutet att rösta ja till resolutionen och att stödja de kommande förhandlingarna om ett kärnvapenförbud. Det var självfallet ett välkommet besked och något som vi tillsammans med IKFF (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet) arbetat för både hårt och länge.

Inför förhandlingarna finns det många frågor och få svar. Vad ska ett förbud innehålla, hur detaljerat kan och bör det vara, hur långt kommer staterna att vilja gå för att öka anslutningen – vad kommer att vara mest effektivt? En grupp stater kommer sannolikt vilja ha ett avtal med tydliga förpliktelser även för kärnvapenfria länder, såsom att inte finansiera kärnvapenmodernisering, att inte tillåta transport av kärnvapen genom sina respektive territorier, att inte ta emot kärnvapenbestyckade båtar i sina hamnar och inte öva för att använda kärnvapen. En annan grupp stater kommer däremot sannolikt arbeta för ett avtal som inte innehåller förpliktelser utan bara förklarar kärnvapen olagliga, i avsikt att fokusera på den normativa effekten av förbudet.

Vi tror att det är viktigt att även kärnvapenfria stater åtar sig förpliktelser, inte bara för att visa att de är beredda att vidta de åtgärder de kan, utan också för att många av de element som kan komma att ingå i ett avtal skulle få konkreta effekter för nedrustning. Exempelvis skulle ett stopp mot att investera i företag som tillverkar, moderniserar, underhåller och utvecklar kärnvapen göra det svårare för dessa företag att driva sin verksamhet. Ett totalförbud mot att ta emot kärnvapenbestyckade båtar skulle tvinga kärnvapenstater att deklarera sina fartyg kärnvapenfria och välja bort sina kärnvapenbestyckade fartyg. Att förklara kärnvapen olagliga men fortsätta öva för att använda dem ter sig oerhört tvetydigt. Sedan kommer säkert några stater att försöka se till att det inte blir något förbud alls. Det kommer sannolikt att bli hårda och spännande förhandlingar i år, med risk att det spiller över till 2018. Vilken linje Sverige kommer att driva vet vi fortfarande inte mycket om. Vi kommer självfallet att föra en dialog med UD angående detta.

Staterna kommer att träffas för ett rent organisatoriskt möte i februari och då kommer förhoppningsvis frågor om civilsamhällets deltagande att klaras av. Senare under våren kommer många mindre möten att hållas där diskussioner om vad förbudet ska innehålla avhandlas, för att staterna ska vara så förberedda som möjligt. Likaså har vi i civilsamhället flera viktiga frågeställningar att hantera; vi måste vara väl förberedda och pålästa för att kunna bidra till att avtalet blir så starkt och effektivt som det bara går. Därför kommer civilsamhället, genom ICAN, att samlas för ett campaigners meeting dagarna innan första sessionen i mars för att förbereda sig ordentligt. Vi får inte missa den här chansen och vi kommer skapa historia!

Det ligger ett viktigt år framför oss, med mycket hårt jobb och svåra ställningstaganden. Men en möjlighet till kärnvapennedrustning som denna har vi inte sett på över två decennier och vi är många som är taggade för att både hjälpa till och trycka på under förhandlingarna!

Fortsätt följa oss för uppdateringar:
Facebook
Instagram: @lakaremotkarnvapen
Twitter: @IPPNWSweden
ICANs hemsida om förbudet

Denna blogg är en reviderad version av artikeln “Kommer kärnvapen förbjudas i år?” som är publicerad i Läkare mot Kärnvapen nummer 147.