Blogg: Medicinska effekter negligeras när myndigheter och departement pratar kärnvapen
Den 6 mars anordnade Folk och Försvar ett seminarium med titeln Paradigmskifte i kärnvapenfrågan? med frågeställningar som hur Sverige arbetar med nedrustning och icke-spridning idag och vilka förändringar av svensk kärnvapenpolitik kan komma att ske med anledning av ett fullvärdigt medlemskap i Nato samt vilken roll spelar kärnvapen i modern krigföring i och med kriget i Ukraina. Läs vår medlems blogg om seminariet här!
Av: Gösta Alfvén
Folk och Försvar anordnade ett välbesökt möte om Paradigmskifte i kärnvapenfrågan den 6 mars i Stockholm. Talare från Utrikespolitiska Institutet, Enheten för nedrustning och icke-spridning på UD, Totalförsvarets forskningsinstitut och Strålsäkerhetsmyndigheten deltog som talare och i panelen representanter för SIPRI, Svenska FN-förbundet och FOI.
Det förändrade säkerhetsläget till följd av Rysslands krigsbrott mot Ukraina och Sveriges ansökan om medlemskap i NATO var dagens huvudtema. Särskilt givande var biträdande forskare Albin Aronssons från FOI skildring av Natos kärnvapenparaply med dess förmåga, avskräckning och vilja med kärnvapen, av Nuclear Planning Group, High Level Group och samarbete mellan olika länder som ingår i Nato.
Vad gäller nedrustning prisades icke-spridningsavtalet som en framkomlig väg till nedrustning, men det enda avrustningsavtalet mot kärnvapen, FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW), nämndes inte spontant av föredragshållarna, utan först efter påpekande från publiken.
Jag saknade några djupare analyser av vad vår stundande Nato-medlemskap får för konsekvenser för Sveriges förhållande till kärnvapen. Kommer kärnvapen utplaceras på svensk mark? Hur kommer Sverige deltatagande i NATOS planering om kärnvapen gestaltas. Vad skulle en ratificering av TPNW innebära?
SLMK:s huvudbudskap, kärnvapnens medicinska effekter, undvek man att tala om som brukligt i sammanhang då myndigheter och departement i Sverige pratar kärnvapen. Strålsäkerhetsmyndighetens representanter berättade hur bra befolkningen klarar sig efter en kärnvapendetonation genom att ta på sig skyddskläder och ta skydd i källare och skyddsrum och undvek helt att prata om akut strålsjuka, mortalitet till följd av radioaktiv strålning, effekter för foster och seneffekter i form av leukemi, bröstcancer med mera.
Jag påpekade detta och fick ett visst gensvar från ansvariga för mötet. Men det borde ju ha framkommit under presentationerna.