Årskrönika 2019: Med en bestämd fot kvar i dörren

Vi var djupt besvikna på att den nya konventionen inte blev rättvist och sakligt bedömd i regeringens egen utredning. Den blev helt enkelt inte utredd. Tillsammans med IKFF debatterade vi nationellt och lokalt.

Våren präglades av intensiv debatt om kärnvapenkonventionen. Vi såg en snabb förändring ske framför våra ögon. Den svenska linjen att verka för nedrustning för att främja vår och andras säkerhet ifrågasattes nu, i en ofta grundlös och historielös debatt. Kritiken mot FN:s kärnvapenförbud hade slående likheter med det motstånd som i Sverige riktades mot NPT på 1960-talet, mot förbudet mot personminor på 1990-talet, och mot förbudet mot klustervapen på 2000-talet. Vi bestämde oss för att berätta om dessa historier i en kampanj.

Under våren lämnade vi och många med oss in kritiska yttranden till regeringens utredning om kärnvapenförbudet. Men vår kritik handlade inte bara om vad som stod – och inte stod – i rapporten. Hela processen kring utredningen blev bara mindre och mindre transparent ju mer vi grävde.

Trots den omfattande kritiken meddelade regeringen den 12 juli, just när semesterdvalan lagt sig över landet, att Sverige inte skriver under konventionen. Vi hade precis gått på semester men var beredda, och vår kritik hördes i lokalmedia, i DN Debatt, i SVT Aktuellt, i replikskifte med utrikesminister i Aftonbladet med mera.

Kampen var inte över. Kritiker mot FN:s kärnvapenförbud konstaterade oroligt att regeringen faktiskt hade lämnat en fot kvar i dörren. Vid presskonferensen meddelade utrikesministern att frågan om kärnvapenförbudet kan återupptas om NPT-förhandlingarna 2020 inte leder till konkreta framsteg för nedrustning. Därtill började allt fler människor runt om i landet mobilisera, i besvikelse över beskedet men också med kraft att vilja förändra.

Det lokala arbetet har fortsatt, bland annat genom att politiker och aktivister runt om i landet börjat driva ICAN Cities Appealgentemot svenska kommuner. Kärnvapenfrågan är glokal.

Behovet av nedrustning har under 2019 blivit mer och mer akut. Under året har vi rapporterat om fallet för INF-avtalet och om hur kärnvapenstater underminerar icke-spridningsavtalet. Vi har berättat om USA:s nya doktrin kring kärnvapen som snabbt lades upp på nätet och sedan togs ned igen.

Under 1950- och 60-talet gick den svenska debatten från planer på att bygga egna kärnvapen, och en stark skepsis mot icke-spridningsavtalet NPT, till att bli en av världens starkaste nedrustningsröster. Vi vet att förändring alltid möter motstånd. Vi är fortfarande övertygade om att Sverige kommer att gå med i FN:s kärnvapenförbud som ett steg för att vända utvecklingen.

För vi vet att svenska folket vill att Sverige ska gå med i FN:s kärnvapenförbud, det visar en klar majoritet (närmare 8 av 10) i en ny undersökning beställd av Olof Palmes Internationella Center. Trots en väldigt negativ debatt så står svenska folket fortfarande fast vid att kärnvapen måste förbjudas och Sverige kan inte stå utanför det.

Året har också präglats av andra goda nyheter, till exempel att AP1, AP2 och AP4 har slutat att investera i kärnvapen! Det är en stor vinst för oss i Läkare mot Kärnvapen som länge har drivit frågan om att en ny lag behövs för AP-fonderna och ifrågasatt fondernas investeringar. Nu kommer vi fortsätta att pressa AP3 så dom också hamnar på rätt sida av historien!

TACK till alla er som följt, peppat och diskuterat med oss i Läkare mot Kärnvapen under det här året. Vi ses igen 2020!

Och glöm inte: det kan verka omöjligt, tills det är gjort.